Aftonbladet – 29 april 1870, sida 2

ANNA HEREFORD.) Urs H. WOOD. I — Öfversättning från engelskan s : af Thora Hammarsköld. Det syntes mig i sanning obegripligt huru en person kunde tala så, hvilken jag alltid ansett i högsta grad älska hedern och för hvilken den minsta hänsyftning på hvad som var lågsinnadt och fåret syntes motbjudande. Redan innan jag hade dessa sorgliga familjeförhållanden mig bekanta, fann jag det orätt att han talade till mig om kärlek, men nu...! Om han tog min tystuad för eit stumt medgifvande, det vet jag ej, men han böjde sig hastigt ned och kysste min kind. ar han vansinnig, eller var han en samvetslös menniska? O, Anna, förlåt mig! hviskade han upprörd, Jag vet att det var orätt och dåraktigt, men en man kan inte alltid kallt beherrska sig. Älskade Anna, stanna här för att göra mig glädje! Och hoppas, som jag, att de hinder, som nu existera, skola upphöra att finnas till. Jag skulle ej bedja er derom, ifall jag inte dertill fann mig ega bestämd anledning.n Många, olikartade känslor betogo mig i första ögonblicket talförmågan. Hans ord upprörde mig vida mer ändå än hans kyssar. Har skulle han återvinna sin frihet på annet sätt än genom sin hustrus död? — Och hon var båds ung och frisk! Hur vågade han, ) Se A. B. JM 24-87, 89—96.