Aftonbladet – 29 april 1870, sida 2

Mylady lär vara litet bättre, hörde jag nyss af Hill. Harriet gick och jag försjönk ånyo i tankar. Att mitt besök hos lady Chandos blott genom list kunde verkställas, derom kunde ej någon fråga uppstå. Hill bevakade ingången till vestrå flygeln som en verklig drake. Om det var lady Chandos, som nyss promenerat ute i parken, en sak som mrs enn med den största säkerhet påstod — så måste hon äfven utan tvifvel vara nog frisk för att emottaga mig. Jag behöfdeendast säga henne några få ord, blott uppehålla henne några få minuter för att meddela henne min afresa, tacka henne och anhålla om ett lån af fyrtio eller femtio francs, som jag genast vid min ankomst till Nulle skulle remittera. Med lady Chandos bifall till min resplan kunde hennes son icke längre sätta sig emot densamma. Aldrig hade en bättre plan blifvit uppjord, tycktes det mig. Sedan jag gått till vila, tänkte jag ännu oupphörligt derpå, och naturligtvis kunde jag icke somna. Jag vände mig otåligt af och an; jag upprepade en vers, jag räknade till tio, allt förgäfves! Sömnen hade flytt och jag hörde klockan slå två. Men jag hörde äfven annat: buller ute i galleriet. Det föreföll mig som någon med hastiga steg hade kommit från vestra flygeln öch öppnat dörren till mr Chandos rum. .Under nattens tystnad äro ljud förnimbara, som å dagen icke skulle observeras. Jag kände igen Hills steg, eburu hon tydligen gick i strumpfötterna. Ett kort, hviskande samtal egde rum inne hos mr Chandos, och derpå skyndade hon åter bort till vestra flygeln. HH RKarto Y