Aftonbladet – 28 april 1870, sida 3

Vr EE Rättegångs-. och Polissaker. Mordet å advokatfiskalen Montan. I dag företogs detta mål till behandling å rådhusrättens fjerde afdelning under rådman Norrbins ordförandeskap. Sessionssalen var så långt utrymmet medgaf upplåten åt tidningsreferenter och åhörare, bland hvilka sednare märktes åtskilliga medlemmar af riksdagen. Äfven åhörareläktaren var uppfylld. Klockan half 10 infördes Josefina Eklund, iklädd fångdrägt. Hon var blek och gick långsamt med nedslagna ögon. A familjen Montans vägnar och med fullmakt af densamma hade häradshöfding Staafi infonnit sig, och voro derjemte inkallade JoI sefina Eklunds föräldrar, sockerbruksarbetaIren Erik Eklund och hustrun Katharina LarsI dotter, hotellförestånderskan Elise Svensson, Idenna senares pigor Eva Samuelsson och Maria Norström samt fältskären A. W. Pettersson, polisöfverkonstapeln O. Lundblom och konstapeln A. F. Carlström, hvilka båda senare varit tillkallade sedan det blifvit kändt att mord var begånget ä hotellet vid Hötorget. Josefina Eklunds moder hade under det förhöret pågick med dottren fått sig plats anvisad i den utanför sessionssalen belägna I korridoren och satt der med hufvudet stödt mot väggen i den mest tröstlösa sinnesstämning. Eklund fick till en början redogöra för sina lefnadsomständigheter och vidhöll dervid sina i poliskammaren gjorda uppgifter, för hvilka vi förut utförligt redogjort. Remisshandlingarne från poliskammaren jemte obduktionsprotokollet upplästes härefter, och då uti det senare den döda kroppens utseende beskrefs och dödsorsaken och dess verkningar angåfvos, syntes Eklund rörd och darrande, ansigtet erhöll en genom rörelse blossande färg, men tårar förmärktes icke. Sedan handlingarne upplästs, tillfrågades hon af ordföranden: Har ni föröfvat det mord, om hvilket nu är fråga?, och besvarade Eklund detta med ett otvunget: ja. Eklund fick härefter redogöra för sin bekantskap med hr M., huru den börjat i medlet af nästlidne Januari månad och sedan fortsatts intilldess mordet föröfvats. Äfven denna hennes redogörelse öfverensstämde till alla delar med hvad polisprotokollerna derom innehålla, hvarför vi förbigå densamma. Då ordföranden, under hennes berättelse om huru snaran anbragts, bröt det kuvert, i hvilket mordredskapet från poliskammaren ankommit och derur framtog snaran, vände sig Eklund med skenbart uttryck af fasa åt sidan. På tillsägelse af ordföranden upplyste hon nu huru det tillgått vid sjelfva mordgerningens föröfvande, och gjorde icke heller härutinnan någon afvikelse från den förut afgifna bekännelsen. Häradshöfding Staaff, som begärde att få framställa en fråga till Eklund, tillkännagaf att han ej ansåg det vara möjligt att Eklund, efter snarans tilldragande skulle ha kunnat framföra ändarne af densamma till främre delen af halsen, utan att hr Montan, som vid snarans tilldragning förlorat sansen och troligen lifvet, skulle dessförinnan ha nedfallit på golfvet. Eklund svarade härpå, att han hållit henne om lifvet samt att mordgerningens föröfvande gick så fort, men att han, så snart hon släppt snaran, genast föll till golfvet. På ordförandens derom gjorda framställning vidhöll E., att enda orsaken till det af henne begångna brottet varit hämnd. Hon berättade derefter, hvad förut är bekant, huru hon aflägsnat sig från hotellet och hvad hon seder-. mera förehaft under samma afton. Ordföranden tillfrågade henne nu, om hon ej, sedan brottet var utfördt, känt någon ånger deröfver, och härtill svarade den brottsliga att hon väl efteråt känt ånger, men att hon ejj: förstått, huruvida han verkligen vore död. Eklund nämnde vidare, att vid sista mötet med hr M. hade hon ej haft förut fattad mening att döda honom, utan blott att få veta, huruvida han ville fullgöra sitt tilll. henne gifna löfte. Som han då visatsig hå-nande mot henne, hade detta hans förhållande ! uppretat henne och då först hade hon fattat beslutet att. taga hans lif. Häradshöfding , Staaff anmärkte. härvid, att, enligt hennes : uppgift i poliskammaren,jhade hon i flera da. : gar förut rufvat på brottet, hvilket han ock ! förmodade funnes antecknadt i protokollerna. Hr Staaff framställde derefter följande tre j frågor till den anklagade. i: S. Det har blifvit intygadt af dem, somls först inkommo i rummet sedan mordet var l: föröfvadt, att liket låg utsträckt på goltvet:! med -:armarne tätt intill sidorna och benen : raka. Jag vill häraf draga den slutsatsen, . att liket efter mordet af Eklund skulle hal blifvit rubbadt eller flyttadt? ; 1 g t 1 1 t 1 1 q g ( E. Nej, han föll i den ställningen. S. Har ej Eklund med andra personer haft möten på hoteller? E. Jo, tvenne gånger på ett hotell i Staden. S. Den döde, som var mycket nogai sina affärer, hade inskrifvit i sin kassa inkomster och utgifter till och med dagen före sin död, men ej hvad som under loppet af dödsdagen atgifvits eller influtit. Det är af hans familj meddeladt, att han alltid bar på sig en annotationsbok, men denna annotationsbok har ej sedan återfunnits, hvadan man sålunda ej 1 kan med visshet veta, huruvida han mottavit några penningar på förmiddagen, hvilka han burit på sig. Men dels begär jag att D. tillfrågas, huruvida hon ej jemte de öfriga sakerna äfven tagitifrågavarande annoationsbok, dels anser jag mig böra omförnäla att en revisor F. några dagar förut till hr M. för en kassas räkning inbetalt ett beopp af 300 rär, men hvilka medel M. ej infört i sin kassa, sannolikt af den orsak att le ej utgjorde fall inbetalning, hvarföre han enligt mir tanke, möjligen burit dessa penningar på sig i afvaktan på mottagande af det resterande beloppet; och med anledning af detta senare antagande, anhåller jag att Eklund äfven tillfrågas om hon ej i hr M:s ickor fann mera pengar än hvad hon hittills medgifvit? E. Jag har ej sett annotationsboken och ; ar ej heller sett eller tagit mera pengar än, de 10 rdr 1 öre, som funnos i portemonnaien. 1 Härefter hörde samtliga de ofvan nämndalt vitnena, men då de alla vidhöllo de vid polisörhören gjorda meddelanden, förbigå vi dem s