Aftonbladet – 28 april 1870, sida 2

höra föga den låter beherrska sig! Hade jag icke fast föresatt mig att döda densamma i mitt hjerta, och likväl tänkte jag hela tiden på honom, likväl längtade jag efter hans närvaro och sade till mig själt att hela lifvet var en öken utan honom. Ganska snart kom Joseph åter in: Jag skulle stänga fönsterluckorna, miss. Ja, det är bra. Hvem har tillsagt derom? t Mr Harry.o E Då Joseph drog de hvita gardinerna åt sidan, för att komma åt . luckorna, kastade jag en blick ut genom fönstret. : Med armarna i kors öfver bröstet och böjdt hufvudgick mr Chandos af och an med långsamma steg der ute på gräsplanen; månen belyste klart hans gestalt och jag såg, eller trodde mig se att han vår djupt bedröfvad. Och likväl hade han, midt under sitt bekymmer haft en tanke på mig, på min rädsla för de ostängda fönsterna och befallt att luckorna skulle skrufvas. Klockan var nära tio, då han kom in för att hemta några papper. Jag fann deraf, att han ämnade sig in i sitt arbetsrum. God natt! sade han och räckte mig sin hand som vanligt. Skulle jag taga honom i hand? Efter ett ögonblicks tvekan gjorde jag det, Hade jag icke beslutit att låta det förflutna vara glömdt och såsom det aldrig hade varit? All yttrad förbittring skulle ändå ej förmå vända hvad som hade varit ondt, i godt. Några dagar förgingo; — dagar, utan trefnad och utan ro. Under två af dem vär doktor Laken vid Chandos. Husets unga herre såg jag sällan; han var mycket ute och borta, samt oftare än förr i vestra flygeln. Jag tyckte mig numera vara alldeles ensam. Mis Peon undygk jag, Mr Chandos var