Aftonbladet – 28 april 1870, sida 2

har lemnat er åt oss och det är blott i hennes : händer som vi ega rätt att återlemna er. CC Jag har också skrifvit till madame de Melissie och sagt henne att jag nu sjelf svarar för mig. Och äfven detta bref har ni burit till .posten, kan jag förmoda! Ni kommer ej att fara härifrån, Anna; jag kan inte skiljas från er!, Hvarje känsla för det rätta upprördes hos mig vid detta hans yttrande. Jag sträfvade för att draga undan min arm, men han höll den fast. Jag kan ej skiljas från er — jag upprepar det ännu en gång; det vore som att skiljas från lifvet. Dessa sista dagar, då vi varit så främmande för hvarandra, ha gifvit mig en föreställning om huru det skulle vara om ni.vore för alltid borta. Och derföre... Mr Chandos, ni vet sjelf att ni ej bör tala så till mig., inföll jag med häftig sinnesrörelse. Det är ovärdigt er. Hvad har jag gjort, för att ni så grymt skall förnärma mg Lveska för en minut: till Hvad jag har att säga, Anna. Jag: har. noga. och lugpt tänkt på alla dessa förhållanden; detta har varit min sysselsättning alltsedan den afton; då ni öppet förklarade er ha kommit till kännedom af de olyckliga hinder som äro i vägen för vårt giftermål. Jag har bjudit till att bedöma saken utan sjelfviskhet — söm om den rörde en annan, inte mig. sjelf, och jag bekänner att jag inte ser något skäl hvarför ni inte en gång kan bli min hustru. Naturligtvis menar jag först då, när nuvarande svårigheter inte längre existeraw (Forts.