Aftonbladet – 27 april 1870, sida 3

RIMSDAGEN. Andra kammaren. i Lördagens förmiddagssammanträde. Hänvisande till den i bladet sistl. lördag lemnade redogörelse öfver utgången af åtskilliga lagfrågor, äfvensom af ett tillfälligt utskotts utlåtande, rörande embetsförvaltningens reorganisation, i hvilka ärenden besluten fattades utan anmärkningsvärd diskussion, gå vi nu att endast lemna en kortfattad redogörelse för diskussionen öfver lagutskottets utlåtande JV 33, innefattande förslag till författning rörande särskild härads-representation i och för bandhafvandet af de för häradet gemensamma angelägenheter. Den öfver denna fråga förda, temligen långvariga diskussion öppnades af Hr Per Nilsson i Espö, som uttalade sitt tvifvel derom, huruvida det föreliggande förslaget borde antagas, då det i sjelfva verket medförde en inskränkning i häradets beslutanderätt, isynnerhet tydlig derutinnan, att intet förslag skulle af häradsfullmäktige få upptagas till pröfning eller afgörande, som ej blifvit till fullmäktige öfverlemnadt af konungens befallningshafvande. Tal. anmärkte äfven emot förslaget, att häradsfullmäktige skulle väljas efter samma grund som valmän för val af landstingsmän utses, d. v. s. att alla de i kommunens angelägenheter röstberättigade skulle deltaga i val till dessa fullmäktige, hvilka åter i sin ordning komme att besluta påförandet af skatter för endast en del af häradets bebyggare, nemligen jordegarne. Pluraliteten skulle på detta sätt ganska väl kuona besluta utgifter, hvari den sjelf icke deltoge med ett enda öre, men som den möjligen till sin egen nytta kunde uppdrifva ganska ögt. Så litet utvecklad som kommunalandan för öfrigt vore, skulle folket i den nya institutionen framförallt se ett medel till ökad beskattning, en fruktan som i flera städer funnit ett motsvarande förverkligande efter stadsfullmäktiges införande. — Yrkade för närvarande afslag. Frih. af Schmidt insåg icke behofvet af denna nya kommunal-institution, då de frågor som af densamma -skulle behandlas, såsom frågorna om kronobrefbäringsskyldighetens ordnande, om vägdelningar och vägars underhåll, snöskottning, bygnad och underhåll af tingshus o. s. v., äfven utan densamma kunna på ett tillfredsställande sätt afgöras genom häradets ombud vid häradsrätten, hvarförutom flere af dem vore föremål för landstingens och länsstyrelsernas omsorger. Att fullmäktige icke skulle få besluta öfver andra ärenden än som blifvit till dem öfverlemnade af konungens befallningshafvande, tycktes gifva anledning till den förmodan att här mindre vore fråga om att utfinna ett sätt för kommunerna att fritt besluta öfver sina angelägenheter än att erhålla ett medel i konungens befallningshafvandes hand att, hastigare än som eljest kunde ske, drifva igenom förslag, som visserligen kunde vara nyttiga, men hvars nödvändighet icke vore insedd och som i allt fall kanske behöfde uppskjutas till inträffande bättre ekonomiska förhållanden. Hufvudskälet hvarför tal. motsatte sig förslaget var dock, att det skulle medföra ökade skattebördor, och med denna öfvertygelse. skulle tal. icke uppfylla sin plats inom kammaren, om han ej protesterade deremot. -Hr Appeltofft yrkade i hufvudsaken bifall, men med vissa modifikationer. Hr Kolmodin, förslagets egentlige försvarare, redogjorde för de skäl, som förmått utskottet att framlägga sitt förslag. För närvarande afhandlas de förevarande ärendena af häradets ombud vid tinget; och om också domaren är en i dessa ämnen förfaren man, har han vid ett dylikt tillfälle icke tid att deråt egna tillbörlig uppmärksamhet. Men ofta är domaren helt ung och kan icke ega insigt i dessa ärenden. Icke destomindre är det å hans utlåtanden som konungens befallningsIhafvande skola grunda sina beslut. Svårigheten jatt rätt begränsa fullmäktiges befogenhet, hade . man trott bäst skola öfvervinnas dels derigenom, latt de skulle ega att handlägga sådana ärenden som nu tillhöra häradets ombud vid häradsrätten, I dels, och då äfven andra ämnen borde bli föremål för deras uppmärksamhet, derigenom att konungens befallningshafvande skulle till dem hänskjuta I de ämnen, hvarmed de egde taga befattning. Dessa I omständigheter skulle äfven förebygga, att ökade kostnader ej vore att befara. . Sådana komme ej ;I heller att uppstå af fullmäktiges resor, ty alldeles påtagligt komme de utsedde landstings-deputerade latt på samma gång blifva häradsfullmäktige, hva I dan ingen särskild kostnad uppstode af deras när I I varo vid tinget i denna senare egenskap. Visser I ligen vore det sant, att vi icke befunne oss i et! så primitivt samhällstillstånd att det saknades for mer och författningar, enligt hvilka de förevarande ärendena kunna behandlas, men frågan vore just, om dessa former förtjenade bibehållas. Den na sida af saken utvecklades närmare af Grefve Sparre, som föröfrigt öppet förklarade att han ej med värma ville förorda förslaget. Åtskilliga af de ärenden som af häradsombuden nu afgöras vid häradsrätten, hade så ringa grund i ällande författningar, att tal. skulle hysa mycken tvekan att såsom köonungeis befallniogshafvande Fr FE He Tr