Sedan regeringen ytterligare utfärdat ett konstiturial för åtskilliga deputerade att öfverse de om skogarne gällande författningar, utkom den 10 December 1793, eller efter 37 års arbete, den nya skogsordningen. Som denna likväl i: flere afseenden befanns behäftad med många bristfälligheter, tillsatte konung Gustaf IV Adolf en ny komite af sex ledamöter, hvilken den 28 December 1803 inkom med förslag till förändring af 15 paragrafer i den förenämnda skogsordningen, hvaraf följden blef skogsordningen af den 1 Augusti 1805. Den 28 Mars 1828 tillsattes åter en komite af tre personer, som skulle inkomma med förslag till inrättande af skogsinstitut m. m., hvaraf också resultatet blef skogsinstutet i Stockholm samt instruktion för skogsoch jägeristaten af den 16 Mars 1838. Den 20 Juni 1855 tillsatte åter K. M:t en komitö af sju ledamöter med uppdrag att afgifva förslag till åtgärder för befrämjande af en förbättra skogshushållning. Komiten afgaf också den 28 Juni 1856 ett vidlyftigt betänkande jemte förslag om skogarne i riket. . — Slutligen hafva vi nu den sjunde skogskomiten i verksamhet; och måtte dess ledamöter få att glädja sig åt ett mera tillfredsställande resultat af sina arbeten än dess sex föregångare. Rikets ständer tyckas likväl icke haft stora anspråk på komitens arbeten, då de för kostnaden af dessa så ytterst vigtiga, vidsträckta och omfattande undersökningar icke anvisat mer än tvåtusendedels öre för hvarje famn virkesmassa, som de svenska skogarne, stående på rot, under tillväxt med all sannolihet innehålla. I sammanhang med skogsfrågan torde det tillåtas insändaren att med några ord omnämna de brännvedssurrogater vårt land innehåller. Huru stor utbredning stenkolslagren ega, är ännu icke kändt. Vid Höganäs torde årligen i medeltal upptagas 1!, million kubikfot, och enligt aflidneprofessorn Ä. Erdmanns betänkande om Vrams och Bosarps kolfält, tillhörigt Wallåkra stenkolsaktiebolag kunna ensamt derifrån under 245 år dagligen upptagas 5000 kubikfot, eHer likaledes 1, millioner kubikfot PE år. Men då importen af stenkol, stenkolsstybb och koks redan 1868 utgjorde 18,933,393 kubikfot, så kan man icke fästa särdeles stor uppmärksamhet vid landets egna stenkolstillgångar; men annorlunda blifver förhållandet om vi taga i betraktande bränntorfven. Genom generaldirektören Ludvig B. Falkmans utgifna förtjenstfulla arbete Om de svenska bränntorfmossarne har man blifvit satt i tillfälle att bilda sig ett begrepp om detta brännmaterials utmärkta värde och inom landet förekommande stora — man kan tryggt säga — genom inhemsk konsumtion outtömliga tillgång. Hr direktör Falkman anför, att enligt de geologiska -detaljundersökningarne, som blifvit verkställda inom Upsala, Stockholms, Nyköpings, Linköpings, Skaraborgs, Elfsborgs, Bohus, Carlstads, Örebro och Westerås län, upptagande en areal af 207 qvadratmil, befinnas 553,417tunnland eller 23,91 qvadratmil mMoOssmark, hvaraf 439,189 eller 18,97 qvadratmil äro att anse såsom bränntorf, samt att hvarje hittills geologiskt undersökt qvadratmil af vårt lands yta hyser i medeltal ungeför 2670 tunnland mossar, hvaraf 2118 tunnland böra kunna betraktas såsom innehållande god och tjenlig bränntorf. Hr professor Erdmann antager att hvarje qvadratmil af vårt lands yta innehåller 711,648,000 kubikfot rå bränntorf; efter 75 SoK afdrag för intorkning, återstår häraf 177,912,000 kubikfot lufttorkad vara, i brännvärde motsvarande 3,914,064 famnar torr furuved. Densamme omnämner vidare att de undersökta trakterna icke kunna anses höra till de på torfmossar rikaste inom landet och att många af de ännu oundersökta landsdelarne, med afseende på torfmossarnes antal och storlek, icke stå tillbaka för dem som redan äroi detalj kända. Häraf följer att, då arealen af hela Sverige är 3868 qvadratmil, hvaraf fastland 3,492,739 qvadratmil, så torde med afdrag för fjellen, minst 2000 qvadratmil återstå på bränntorfmossar lika rika som de undersökta 207 qvadratmilen, och alltså inom sig hysa ett brännvärde, motsvarande 7828 millioner famnar torr furuved. Någon ungefärlig beräkning öfver bränntorfvens återväxt torde ej vara möjlig, då såväl torfvens som skogarnes mer eller mindre återväxt är beroende af lämplig kultur. Generaldirektör Falkman anför emellertid efter rofessor Bergstrand, att en skördad torfmosse terväxer på 100 å 150 år, samt att vid TrolleLjungby i Skåne omloppstiden är antagen till 90 år, men att erfarenheten derstädes visat, att HA körd med säkerhet kan påräknas efter 60 rs tid. Antager man likväl omloppstiden för hela landet till 150 år, så uppkommer ändå en årlig produktion af torf, som i brännvärde motsvarar 52 millioner famnar ved eller 6, gånger mer än vårt lands bränslebehof för närvarande är. Tager man härjemte i betraktande att Storbritaniens brytbara stenkolslager anses blifva uttömda på mindre än 200 år), så antydes häraf hvilket oberäkneligt värde våra torfmossar ega, och inom hvilken tid vår nu tryckta jernindustri, genom torf till brännmaterial, sannolikt kommer att intaga, — ja nära nog det rum, som Storbri-, taniens jerntillverkning tillsvidare innehar. Antager man, i likhet med insändaren, att torfmossarnes årliga produktion i brännvärde motsvarar 52 millioner famnar ved, så kan dermed tillverkas 25 gånger mera jern, än som för närvarande inom landet eger rum. HErinrar man sig derjemte att de betydliga jernmalmfält, som finnag i Lappmarken s), äro — så att säga — omgifna af mossmarker, hvilka synbarligen af naturen uti en numera ej så aflägsen framtid äro afsedda till brännmaterial för tillgodogörande af dessa omätliga skatter, så kan man bilda sig en föreställning om den stora betydelse Norrland genom sina rika materiella resurser är anvisadt antaga uti hela rikets ekonomi. . Norrlands utveckling befinner sig ännu uti gin barndom och dess naturliga näring för närvarande är trävaruexporten. Ett hämnande inflytande på den riktning densamma hitintills är anvisad, skulle vara detsamma, som att förbjuda landtbrukaren att skörda sin säd förr, än den genom öfvermognad utrunnit på åkeri. Insändaren beder få afsluta dessa anspråkslösa reflektioner genom citerande af följande yttrande af prof. Fries: Naturen blef menniskan i apet sen öfverlåten till konungadöme; men hvarje välde, som ej tillika är vård, blir våld, och verkan förstörande. Norra Ångermanland i Mars 1870. År Ånn ser nr 7) Se prof. Nordenskiölds föredrag å kongl. vetenskaps-akademiens högtidsdag år 1868: 8) Ensamt Gellivara anses tillräckligt att i 6000 år fylla hela verldsmarknadens behof af jern. Telegrafunderrättelser. fÖlenam avaneala foölomramhyrån V