krof på hvilket önskadt djup som helst uner vattenytan. Att ett visst förhållande emellan laddnin; ch höjdriktning sätter oss i stånd att af, kjuta en rundkula med stor noggrannhet såunda, att den träffar vattnet på hvad aftånd man önskar från ett fiendtligt fartyg, nder vinklar mindre än 45 grader, måste nedgifvas. Således, om banan är sådan, att ess förlängning i rät linie från punkten, der len träffar vattnet, bär på det anfallna tarygets skrof, så träffas det senare, under vilor likväl, att kulan icke vid nedträngandet vattnet får någon afvikning, och förutsatt tt dess lefvande kraft är tillräcklig att öfervinna det motstånd, den röner under framarten genom vattnet. Dessa oeftergifliga ilkor, hvilka synbarligen ej kunna uppfyllas, ramhålla svårigheten af att träffa ett fartyg inder vattenlinien. Och om vi antaga att kulan icke är rund, ramstår en annan ganska betänklig svårigwet. En förlängd kropp antager icke form fter banans böjning, utan bibehåller under in framfart samma lutning, som kanonen, ur vilken den blifvit afskjuten, till följd hvaraf len träffar vattenytan nästan med långsidan id slutet af sin bana. Enligt vår allmänna sats är en regulier ropp, då den väger lika mycket som det ratten. den undantränger, oberoende af jorlens attraktionskraft; men det finnes en anvan kraft, hvilken, oaktadt frånvaron af all enägenhet att lyda tyngdlagen, kommer en ropp af regulier form, då den rör sig under vattenytan, att afvika från räta linien och nöja sig mot ytan. En kon, som rör sig med spetsen först, och med sin axel horizontalt ller latande, undantränger, till följd af trög eten och vattnets nästan osammantryckliga veskaffenhet, med mera lätthet den pelare, som -hvilar på och nedtrycker dess öfre hälft; in den som underifrån sträfvar att höja. Följaktligen afviker en sådan konisk kropps bana från den räta linien uppåt, i det den peskrifver eo nästan elliptisk bana, och detta ganska plötsligt om hastigheten är stor. En cylinder med halfsferiska ändar höjer sig af samma skäl till ytan, om den rör sig i axelns förlängning, hvaremot en cylinder med platta indar styr kosan nedåt, småningom ökande utningen, tilldess axeln slutligen intager en vertikal ställning. Den undre delen af den främre platta ändan röner tydligen ett större motstånd än den öfre, till följd hvaraf undre hälften af eylinderns tvärsektion underkastas en hämning i öfverskott, hvilken verkar att draga den nedåt, såsom blifvit beskrifvet. Frågan, huruvida här anförda, skenbarligen oöfvervinneliga svårigheter kunna öfvervinnas på mekanisk väg, har, som jag redan uppgifvit, länge tagit min uppmärksamhet i anspråk; och talrika försök hafva blifvit företagna, för att prötva utförbarheten af de planer, som blifvit uppgjorda på grund af teoretiska beräkningar. Men det är icke min afsigt att ingå i någon beskrifning öfver dessa planer, af skäl som här nedan skola framställas. Följaktligen antager jag, att axeln af en förlängd projektil, under sin framfart genom luften, är parallel med banan, och att projektilen vid nedträngandet i vattnet icke afviker, utan fortfar att röra sig under. ytan med samma lutning, som den hade då den kom i beröring med vattnet. Bifogade ritning framställer -hufvuddragen i mitt nya system för undervattensanfall så tydligt, att det skulle vara öfverflödigt ätt ingå i någon generel beskrifning öfver törslagets art. Det torde likväl böra nämnas, att den förlängda bomben är laddad med dyxaåmit, samt försedd med ett percussionslås och trycke, som sättes i verksamhet enligt beskrifningen i min förra skrifvelse angående den sjellverkande torpedon. Det är välbekant att mångfaldiga förslag blifvit uppgjorda under de senaste åren för att skjuta under vattnet, i ändamål att genomtränga skrofvet af pansarklädda fartyg under den punkt, som skyddas af pansaret. I flere fall hafva dessa försök blifvit praktiskt pröfvade med det ot äncerliga resultat, att vattnets motstånd befunnits så stort, till och med pa ganska korta afständ, att ett vanligt träskrof visat sig vara pers Mang Den plan, som här afhandlas, eger ingen likhet med dessa förslag. För det första göres anfallet på afstånd, och för det andra behöfver hastigheten hos projektilen, då den når målet, endast vara tillräcklig för att sätta trycket, som åstadkommer antändning af den explosiva laddningen, i verksamhet. Utom de teoretiska betraktelserna, rörande den förlängda bombens bana under vattnet framställer sig vid första steget på nndersökningens väg den praktiska frågan; om den för bombens framdrifning erforderliga -rörelsekraften. Det är knappast behöfligt att ämna, att den kraft man har att påräkna, är den lefvande kraft, som bomben eger då den kommer i beröring med vattnet... Innan vi. beräkna denna kraft, bör uppmäxksamhet fästas vid det förhållandet, att mitt nya sy-. stem, för att vara verksamt och praktiskt lyckadt, icke fordrar att anfallet skall göras på stort afstånd, förutsatt att farf.yget, från hvilket projektilen utslungas, har större hastighet än fienden, och på samma gång tillräckligt skydd mot hans artilleri. Intet som helst skäl finnes hvarföre icke anfallet skulle lyckas och det anfallna fartygets; förstöringvara lika viss, om ett afstånd på 500 fot vore gränsen, som om en skottvidd på 5000 fot bättre lämpade sig för det nya syste; met. Man kan af denna förkla ring sluta till, att ehuru det icke finnes någon bestämd gräns inom vanliga skottvidder, s;å är det meningen att anfalla på afstånd, som obetydligt öfverstiga 500 fot, såvida det ej är mycket smul sjö. Den lefvande kraften hos en ihålig projektil, 15 tum i diameter, och af sådan längd, att. den undantrycker 500 skälpund vatten, kan lätt beräknas, om man antager att krutladdningen i kanonen är så afpassad; vatt projektilen, då den fiedtränger i vattnet, har den erforderliga hastigheten af 400 fot i sekunja den; nemligen 207 —2344x500—1,172,000 skålp.-fot. Då en cylindrisk kropp, 15 tum i diameter, med hälfsferiska ändar rör sig med en hastighet af 50 fot i sekunden under vattnet, behöfver den en ständigt verkande rörelsekraft på något mindre än 400 skålpund. Om man då antager att projektilen passerar igenom 120 fot vatten — me: delafståndet på närstående ritning — så har man ett motstånd —120 x 400—48,000 skålp.fot att öfvervinna. Det synes sålunda att rörelsekraften är fyra gånger större än motståndet ; följaktligen kan man ej betvifla att rörelsekraften, som hos projektilen utvecklas af den lefvande kraften, är fullt tillräcklig. Det bör anmärkas, att motståndet är ganska stort i början, och att projektilens hastighet aftager i ett ganska hastigt förhållande; men det skulle vara obehöfligt att uppställa en formel, som uttrycker förhållandet mellan hastighet och motstånd, då kroppens förm utgör det förnämsta elementet i beräkningen. Vare det nog sagdt, att då motståndet på en trubbig ee är så stort, att det med svåriohet kan öfvervin