Ensamhet och sorg? Säger han så? Jag har stor lust att yppa rätta förhållandet till er, Anna. Hvad är hans sorger emot den arma mrs Chandos? Henne skänker jag mitt största medlidande. ; Hvem är mrs Chando8? inföll jag häftigt i hopp om att nu ändtligen genom den deltagande mrs Penns upplysningar få veta hvad som så länge hade synts mig -gåtlikt. Man kallar henne ju lady Chandos sonhustru, men huru är detta möjligt?. Mrs Chandos hette fordom Ethel Wynne. Men hvem är hennes man? Och det frågar ni, Anna? Högst besynnerligt att ni skall behöfva göra det! Var det tonvigten som hon lade på ordet nin? — var det uttryeket i hennes blickar som hon med ömt deltagande fäste på mig? eller var det en länge inom mig slumrande outredd aning, nu vaknad till fullt medvetande, som så häftigt grep mig? Jag vet det icke; hvad jag vet är att jag under den qvalfullaste ångest väntade på hennes svar: Dev dröjde ännu en full minut, hvarunder hon ofrånvändt såg på mig, der jag satt, blek och stum. Mitt stackars, lilla lam! Har det aldrig fallit er in, hvem hon kan vara? Tala ut hvad ni tänker., Jag tala! Jag lyfte min darrande hand, som för att hindra henne att säga något vidare. Den gudlösa aningen — ty så syntes den mig ännu i dessa första ögonblick — växte till ett jättestort vidunder af fasa och elände. Mrs Penn betraktade mig alltjemt, liksom hon ännu icke hade upphemtat nog af tecken på mitt lidande: 7? Om Harry Chandos vore hennes man? Det brusade för mina öron; mitt hjerta nästan stannade först och började derefter slå med feberlik våldsamhet; ej underligt att jodå