Om reorganisation af sjöförsvaret. e Vi ha nyligen meddelat hufvudpunkterna i det betänkande, som särskilda utskottet afgifvit med anledning af hr Palanders bekanta motion rörande ordnandet af sjöförsvaret. Bland annat har utskottet föreslagit, att riksdagen skulle hos K. M:t anhålla, att K. M:t täcktes taga i öfvervägande huruvida en sådan förändring af k. flottans och skärgårdsartilleriets organisation och bestämmelse lämpligen må kunna vidtagas, att gränsen mellan dessa kårers verksamhet blir bestämd, och att det egentliga sjöförsvaret sammanföres till en kår, hvilken eger att bemanna och behandla den materiel, som för sådant ändamål afses, hvaremot åt skärgårdsartilleriet anvisas den del af skärgårdsförsvaret, som, utan att kräfva sjömannabildni fordrar en vidsträcktare insigt i artilleri, minvi sende och befästningskonst samt öfriga landtförsvaret närmare liggande ämnen, med den materiel, som dervid skall användas. Detta förslag afser i sjelfva verket, som man finner, att upphäfva. den fördelning af sjövapnet, som lyckligen blifvit genomförd, och såsom hufvudsakligt motiv för en sådan åtgärd anföres det missnöje, som säges skola råda hos en del sjöofficerare. Vi anse oss böra fästa särskild uppmärksamhet på den reservation, som hr ÅA. Adlersparre mot detta betänkande afgifvit och hvilken är af följande lydelse: Utskottets beslut under litt. B, punkt. 1 och mom. a kan jag icke uvderskrifva. I början af momentet hemställer utskottet, att riksdagen hos K. M:t i underd. måtte anhålla om sådan ändring uti flottans och skärgårdsartilleriets organisation, att gränsen mellan dessa kårers verksamhet blir bestämd och att det egentliga sjöförsvaret sammanföres till en kår, hvilken eger att bemanna och behandla den materiel, som för sådant ändamål afses. En dylik skrifvelse till K. M:t vore lika obehöflig som opåkallad och, efter mitt förmenande, icke enligt med riksdagens värdighet. Allt hvad den innehåller är nemligen af K. M:t redan verkstäldt. Det megentliga sjöförsvaret har alltsedan 1866 varit sammanfördt till en enda kår, och denna kår, K. flottan, åligger det att bemanna och behandla alla våra krigsfartyg, som med sina kanoner kunna uppträda utanför vår öppna kust eller hvar helst vatten finnes för dem att flyta. Skärgårdsartilleriet deremot har på sin lott endast bemanningen af våra minsta pansarbåtar, hvilka icke i något hänseende kunna räknas till det egentliga sjöförsvaret, enär dessa små båtar, tungt bestyckade och pansrade, äro ur stånd att flyta ute i öppen sjö och icke äro att anse annorlunda än flytande lavetter, uteslutande afsedda för den inre skärgårdsstriden.: Derjemte handhafver denna kår sjömätningsfartygen, små obevärade farkoster, som icke utgöra någon del af,sjökrigsmaterielen. I enlighet med denna fördelning är redan en bestämd gräns emellan dessa båda kårers verksamhet af K. M:t tydligt och klart uppdragen. Aldrig lemnad ur sigte, har dock denna gränsbestämmelse icke utan ensidighet och skada till alla delar genast kunnat tillämpas. Intilldess tillräckligt antal små pansarbåtar kunnat anskaffas, har det nemligen för skärgårdsartilleriets öfningar varit nödvändigt, att vid detta vapen bibehålla några kanonångslupar, fullt användbara för öfningarne, om än såsom krigsfartyg föråldrade. Klandras denna nödfallsåtgärd, derföre att kanonångsluparne tillhöra det egentliga sjöförsvaret, kommer klandret helt visst icke från någon som lefvat i annat än teorier och vet huru det måste tillgå under öfvergångsperioder. Dessutom, när K. M:ts flotta, i enlighet med båda statsmakternas : beslut, till tvenne kårer blifvit fördelad, och detta förslag i dess helhet af riksdagen godkänts, borde det väl vara öfverlåtet åt konungen, såsom högste befälbafvaren för krigsmakten till lands och vatten, attefter omständigheterna och utan någon riksdagens inblandning, bestämma de båda vapnens tjenstgöringsskyldighet. I hvilket fall som helst vore det nu till intet gagn och, enligt mitt förmenande, icke öfverensstämmande med den hållning en statsmakt bör ijakttaga, att riksdagen hos K. M:t anhölle om hvad K. M:t redan åtgärdat och hvaruti, MOGET SER Orsa