Mr Chandos lägger inga snaror för mig. Jag vet att han gör det. Han har gjort er en kärleksförklaring. En förrädisk rodnad färgade min kind. Mrs Penn fattade min hand och fortfor: Jag kände mig. orolig för er, Anna, och beslöt att gå ned, glad att ega hemtningen af min sax till en förevändning. Ni borde ej ha lyssnat på ett sådant tal af honom. Jag varnade er en gång förut; jag sade er att kärlek mellan er båda aldrig kunde slutas lyckligt; ni kan inte bli hans hustru! Jag förmådde ej längre spela rollen af likgiltig och brast i gråt. Det var bittert nog att höra henne bekräfta hans egna ord. Hon strök ömt mitt hår. Vet ni väl, kära barn, hvarför jag anser mig kallad att beskydda er? Jag skall säga er det. För några få år sedan fattade jag innerlig tillgifyenhet för en ung flicka — hon var blott aderton år! — en slägting till mig och lemnad i mitt beskydd. En främling, lika intagande som Harry Chandos, kom oci vann. Lotties kärlek just som mr Chandos Mrs Pennb 4 Tyst! tror ni att jag är blind? Nå, jag ansåg honom vara en god och redlig man, men då naturligtvis tal blef om giftermål, fanno vi oss ha skänkt värt förtroende till en förklädd jesuit. Han kunde inte tänka på att gifta sig. En jesuit? Jag talar i liknelser, kan ni väl förstå. Karlen kallade sig visserligen för protestant; jag hörde sjelf, att han sade sig vara en sann kristen. Verkligen ganska kristligt af honom att locka till sig stackars Lotties hjerta och sedan bekänna att alltsammans blott var ett grymt skämt! Lottie dog. Hon var en fin och ömtålig blomma; hur skulle