STOCKHOLM den 26 April Kamrarne hade i går afton sammanträden, vid hvilka i hvardera kammaren blott medhanns afgörandet af ett bland de flere vigtiga betänkanden, som nu ligga på riksdagens bord. Första kammaren egnade hela aftonen och ett stycke af natten åt de föreslagna ändringarne i bankoreglementet; andra kammaren debatterade jemväl till sent på aftonen frågan om tackjernstiondens upphörande. Innevarande riksdags bankoutskott har föreslagit flere icke ovigtiga ändringar i nu gällande bankoreglemente. Om några bland dem uppstodo långvariga debatter i första kammaren. Förslaget om en sådar utsträckning af bankens vexelrörelse, att banken skulle berättigas inköpa vexlar, betalbara å utrikes ort senast inom fyra månader derefter, bekämpades af flere talare såsom betänkligt, så länge bankens förråd af vexlar vore att anse såsom en del af bankens metalliska valuta. Förslaget blef också på denna grund återremitteradt. Den nästa fråga af vigt som mötte var fastställandet af beloppet af manufakturdiskontens kreditiv i riksbanken. Det utgör för närvarande 1,750,000 rdr, och förslag hafva blifvit af enskilda motionärer väckta såväl om förhöjning som om nedsättning, Hr Rydqvist har önskat kreditivet förhöjdt till samma belopp hvartill det före sistlidne riksdag var faststäldt, eller 2,000,000 rdr, medan hr Wijk yrkat dess nedsättning till 1,500,000 rdr. Kammaren bestämde sig, med 44 röster mot 35, för den sistnämnda åtgärden, som förordades egentligen ur den synpunkten, att man icke bör fastläsa bänkens fonder och genom att sålunda sätta banken i en tvungen ställning hindra den från att draga så stor fördel som möjligt af dess stora grundfond. Samma åskådningssätt gjorde sig äfven gällande vid behandlingen af frågan om en tillökning af allmänna diskontfonden från nu bestämda belopp, 9,400,000 rår, till 10,000,000 rdr. Denna förhöjning afslogs med 58 röster mot 15. Den vanliga partigrupperingen vid bankfrågors behandling inom första kammaren upplöste sig till någon del i fråga om beviljande af kreditivrätt i riksbanken åt folkbankerna. Man fann i denna fråga hr J. Ekman bland dem som, jemte hrr C: G. Mörner och Nordström, motsatte sig kreditivrätten för de nya institutionerna, under anförande att staten borde undvika att blanda sig i enskilda industriella företag och att de ifrågavarande folkbankerna icke voro genom lag tillräckligt stadfästade för att lemna banken full säkerhet; under det hr Wallenberg stod bland dem, som jemte hrr Wijkander, v. Schwerin och Heijkenskiöld ansågo,säkerheten tillfredsställande, då det vore stadgadt att nämnde banker, för att åtnjuta ifrågavarande förmån, skulle vara grundade på solidarisk ansvarighet hos delegarne. Desse talare fanno för öfrigt folkbankerna ega alldeles samma karakter som sparbankerna: Emellertid afslogs med 38 röster mot 28 den föreslagna kreditivrätten för folkbankerna. Bankoutskottets af bankofullmäktige föranledda förslag, att olika ränta kunde få bestämmas icke allenast vid de särskilda diskontoch lånekontoren, utan äfven på särskilda räkningar hvar för sig, blef jemväl lifligt omtvistadt och godkändes med blott 2 rösters majoritet, nemligen med 34 röster mot 32. Förslaget att åt fullmäktige öfverlemna att, bestämma högsta insättningsbelopp på depositionsräkning bifölls med 56 röster mot 7 efter en temligen animerad debatt. Öfriga delar af bankoutskottets förslag godkändes utan någon större meningsskiljaktighet. Den långvariga debatten i andra kammaren om tackjernstiondens afskaffande slöts dermed att statsutskottets förslag helt och hållet afslogs, hvilket beslut fattades med 111 röster mot 57. Bergslagsrepresentanterna — hvilkas talan förnämligast fördes af hrr Ehrenborg, Grill och Hedengren — motsatte sig energiskt det föreslagna utbytet af tackjernstionden mot rotering och vanliga jorden åliggande onera. Deras hufvudargument var, att det antagande som låg till grund för det i detta hänseende afgifna förslag, nemligen att tackjernstionden blifvit ålagd bergslagerna i stället för de andra onera, icke vore med verkliga förhållandet öfverensstämmande, enär tackjernstionden funnits till långt innan de flesta bland nu befintliga onera blifvit ålagda och således icke kunde ha blifvit påbjuden såsom vederlag för dem. Det visades föröfrigt att orterna skulle få betydligt förhöjda skatter genom det ifrågasatta utbytet. De flesta yrkade derför bifall till hr Hammarhjelms reservation, som föreslog tackjernstiondens afskaffande utan åsättande af några nya onera. Denna mening biträddes bland andra äfven af hr Nordenskjöld, som i ett intressant anförande redogjorde för de olika förhållanden i afseende på konkurrensen med utlandet, hvari den svenska jernhandteringen befann sig på den tid, då tackjernstionden ålades och numera. Då hade den genom den rika skogstillgången och malmernas godhet ett sådant öfvertag, att den väl kunde bära en sådan produäktionsskatt; numera hade man deremot lärt sig i utlandet att tillverka jern med cokes såsom bränsle samt att genom metallurgiska processer undanrödja flera af de olägenheter, som voro förknippade med de sämre malmer man hade att bearbeta. Ännu hade man visserligen icke lyckats att för alla behof göra det svenska jernet oumbärligt, men det vore all anledning antaga, att vetenskapens och industriens förenade bemödanden i detta hänseende skulle lyckas. Men redan nu vore konkurrensvilkoren sådana, att det vore obilligt betonga jernhandteringen med produktionsskatt. ÅA andra sidan invändes deremot, att hvem som helst, som blefve befriad från en beskattning, gerna skulle vilja mottaga befrielsen, men deremot ogerna åtaga sig någon ny börda i stället. Staten kunde dock icke villfara sådana anspråk. Flera medelvägsförslag framställdes dessutom, men slutet blef, såsom vi nämnt, att utskottets förslag helt och hållet afslogs. Utnämningar. K. M:t har den 16 dennes utnämnt och förordnat vid Flottan: till kommendör, kommendörkaptenen F. F. Thomson; till kommendörkapten af 1:a klassen, kommendörkaptenen af 2:a klassen O. J. F. Kafle: till kommendörkapten af 2:a klas