hvilka, rosenfärgade visioner sväfvat förbi min inre blick. Jag var af god härkomst och god uppfostran. Visserligen var jag fattig; väl hade jag innehaft en beroende plats hos mrs Paler, men kanske skulle detta ej göra något oöfvervinneligt hinder för en förening med yngre brodern till sir Thomas Chandos! Medan jag under tårar tänkte härpå, kände jag mig helt pinsamt öfverraskad af att se mrs Penn helt lugnt sitta i mitt ram. Hon pekade på dörren. Läs igen dörren och drag för regeln, miss Hereford. Jag har väntat här, för att få tala med -er. Jag läste dörren, men reglade den icke. Hvartill skulle det tjena? Ingen brukade komma in till mig sedan det blifvit qväll — med undantag af mrs Penn. Kom och sätt er; tala om för mig hvarför ni gråter. Jag gråter inte; jag har intet att gråta för, svarade jag öfver all beskrifning missnöjd och otålig. Då jag gick hitupp, kom jag att tänka på något, som bragte tårar i mina ögon; vi kunna ju ibland skratta ända tills vi gråta, som ni vet. Så-å! Dessa skulle då vara glädjetårar, menar ni?,. yttrade mrs Penn. S Jag skall vara er förbunden, onf ni vill uppskjuta edrå meddelanden tills i mörgon bittida, sade jag. Ni kan ej tro huru sömnig jag är Hvad jag -kan tro; är att ni berättär några fabler, ni stygga barn! yttrade hon i den ömmaste ton. Anna — låt mig få kalla er så i afton — jag har kommit för att tala med er, och tala skall jag. Ni måste räddasto Räddas!... hvarifrån? Från — huru skall jag kalla det? — från Harry Chandos snaror. ;