Aftonbladet – 25 april 1870, sida 2

När såg då honom första gången, Lizzy? Jo, då jag härom söndagen gick ifrån kyrkan, sir. Vi gingo tvärs öfver, vägen här utanför grindstugan, Robin och Harriet och jag, då jag fick se en svartmuskig herre som stod och titta på oss. Jag hoppas han kommer ihåg oss nu till härnäst,, sa jag. Tvi, så ful han är! Tyst! sa Robin, det är ju herrskapets nya hyresgäst, vet jag.n Har du talat med honom? frågade mr Chandos. e Ja, om det kan kallas samtal, så talade jag vid honom just nu i eftermiddag, då jag om hem. Han helsade goddag och frågade hur mylady mår; jag stannade och svarade att mylady var ännu ganska sjuk. Det är alltihop, sir. Har han tilltalat dig någon annan gång? Nej, sir. Jag hade glömt hans namn, till och med ända tills ni nämnde det. Hon såg ganska ärlig ut under hela detta samtal och mr Chandos såg på mig. Lizzy Dene vände sig åter till skänken, sedan inga vidare frågor blefvo henne gjorda och gick snart derefter ut. Hon är inte förrädaren ibland oss, Annal Så tycktes det verkligen. Jag kände mig vacklande i min tro. Mr Chandos fortfor att gå af och an; klockan slog tio. Jag lade in mitt arbete, räckte honom min hand till godnatt och tog mod till mig för att uttala den fråga som låg mig tungt på hjertat,. Anser ni att mr Edwin Barley verkligen kan reklamera mig, sir? ; Jag vet inte rätt, Anna. Men i värsta fall måste han ovilkorligen först förskaffa sig utnämvande till er förmyndare, och detta fordrar tid. Han kan således inte komma hit och med våld föra mig härifrån?.. (Forts.) .