Aftonbladet – 25 april 1870, sida 2

Vrsek Han lade sakta handen på mir axel: Var öfvertygad, Anna, att den enda välvilliga känsla jag har hyst för Selina Barley uppkom, då jag fick höra att hon va! beslägtad med er. Om... Jag drog mig hastigt undan honom oci uppsteg djupt rodnande. Straxt innanföj dörren stod mrs Penn; hon hade kommit si tyst, att ingen at oss observerat det. Meder förnäm min vände sig mr Chandos till henne Ursäkta, min fru; — är det något son ni önskar? Det är jag som bör bedja er om ursäkt för att jag kommer in, svarade hon mycke häftigt; jag hade blott ett litet ärende til miss Hereford. Hon vände sig till mig Vill ni vara så god och lemna mig mir brodersax, ifall ni ej behöfver den mera. Jag tog saxen ur min sykorg och räckte henne den. Jag tackar för lånet, mrs Penn: den var mig till mycken nytta. En kylig afton! anmärkte hon och gick. Jag tror visst att vi få regn. Mr Chandos öppnade artigt dörren för henne, och då hon gått, vred han om nyckeln i dubbellåset; men innan han hunnit halfvägs öfver golfvet, gick han tillbaka och drog undan rigeln igen; dec tycktes liksom han hade besinnat sig på att hvad han gjorde kuude misstydas. Under allt detta låg ett moln af missnöje öfver hans panna. Den der mrs Penn är ett besynnerligt frontimmer!, Besynnerligt! I hvilket afseende, sir? För färgen på sitt hår? j an skrattade. Mitt uttryck göllde mindre hennes yttre menniska, än hennes-karakter. Som jag tror, Anna, kom hon in, visst inte för saxens skull, men för att s8 hvad sv hände