vet, mr Chandos, om — om jag inte truktade att derigenom kasta en skugga på Seina Barley. ; Ni kan ej kasta så mycken skugga på henne, Anna, som redan har skett genom meddelanden till mig. Hvem vet om ej edra verättelser skola mildra något af det skarpa tlander, som jag har hört öfver henne. Jag började således min historia och sade onom allt, såsom jag i min barnslighet hade örmått uppfatta tilldragelserna. Då jag kom ill detaljerna rörande Philip Kings död, satt nr Chandos med armbågen stödd emot karnen på ländstolen och ansigtet skocgadt af anden, Ni såg Georg Heneage straxt derefter, jade ni, Anna? inföll han. Ja — han höll sig gömd i skogen; hela ans kropp var i häftig darrning och hans ansigte var dödsblekt. Såg han ut som han varit skyldig? Ja, så tyckte jag. Och hade han ej vait det, hvarför skulle han inte öppet och rligt skyndat fram för att hjelpa Philip (ing ? Saont!... Ansåg mrs Barley Honom skylig till mordet? Be Inte straxt. Huron hon till -slut . jorde, et jag ej. Mr Edwin Barley ansåg honom enast vara geraingsmanneh. Som han också beflitade sig oM att verlen skulle få veta. Fortfar med er berät. else, Anna; jag borde ej ha afbrutit den. Jag talade tili slut, utan något vidare afrott. Mr Chandos förblef länge tyst, så nee att jag åter tyckte mig böra yitra ågot: . Vet ni händelsevis, mr Ohandos, ga CO Heneage någensin sedan her görta Man säger att han itits har det (Forts.)