Aftonbladet – 22 april 1870, sida 3

TY OM DaKUDRGCUB UURLALIUG VIA ARIUILVLIRAG IULklaring, huruvida han, går in på att jag hos H. M:t konungen anhåller om upphäfvande af den honom pålagda arrest under följande vilkor: 1; Att hr baronen afgifver sitt skriftliga hedersord på att han vill utan dröjsmål lemna H. M:ts jen och länder och aldrig någonsin mer beträda lem; 2. Att han antingen sjelf utväljer en man här å stället, hvilken i förening med en af H. M:t sonungen beordrad embetsman borttager sigillerna på baronens här i kansliet befintliga papper och handlingar i ändamål att undersöka om bland dessa förefinnes något dokument, som, med bänsyn till främmande makter, icke utan vådliga följder kunde utlemnas, eller om baronen, i fall han icke sjelf känner någon här på stället, till hvilken han anser sig böra lemna detta uppdrag, då lemnar sitt samtycke till att H. M:t konungen beordrar en kongl. embetsman att tillvarataga baronens rättigheter under förrättningen och åt hvilken baronen då kunde meddela sin instruke I tion. Att baronen i händelse han antager dessa vilkor och derefter lösgifves ur arresten, skall bli försedd med nödiga respenningar, derpå kan han lita. Ert svar härpå torde jag så fort som möjligt få motse: .Ehuru man: nu skulle tro, att TAarvangen med begärlighet skulle ha omfattat det gjorda tillbudet, hvars vilkor voro ganska antagliga, var hans åsigt dock en helt annan. I ett bref till kommendanten på Frederiksort tillbakavisade han med bestämdhet tillbudet. Han påstod, att då han blifvit häktad ensamt för en duell, måste hans frigifvande ske ätan vilkor och att det vore stridande mot åbt passande och mot coutume, i fall man företog en sådan undersökning och lutgallring af hans papper, som man framiställt. Han stode derför fast vid sitt första andragande, i det han menade att en sådan tillåtelse, som den han begärde, kunde blifva en passande öfvergång till hans fullständiga lösgifvande: Med anledning af denna förklaring yttrade sig Kaåas i en skrifvelse, daterad den.16 April, till generalmajoren Hirsch bland annat på följande. sätt: Hr baronen betraktar den honom pålagda arrest från en icke fullt riktig synpunkt. Duellagarne användas väl icke af någon stats regering i deras hela stränghet, men de äro derför, icke mindre i gällande kraft och fall kunde dock, gifvas då monarken blefve satt i den nödvändigheten att låta tillämpa dem. Derföre måste det också åligga öfverträdaren att handla med sådan varsambet, att det blifver tvifvelaktigt om öfverträdelse verkligen egt rum eller icke. Denna varsamhet har baronen icke iakttagit vid sin duell med-svensken grefve Lewenhaupt; han har tvärtom före och efter duellen bidragit allt för mycket till dess. offentliggörande, han här sjelf skriftligen anmält den för H. M:t konvngen. Duellen hade förlusten af en aktad..mans lif och en främmande stats undersåte till följd, Hade den främmande statens regering eller den dödades familj påyrkat lagens tillämpning, så hade H. M. konungen blifvit försatt i den obehagliga nödvändigheten-att låta använda den i all dess. stränghet och då fordra lif för lif. Ett sådant yrkande har: visserligen ej blifvit framstäldt, men derför fordrar dock statsklokheten i förening med den aktning, den ena regeringen är den andra skyldig, att en handling, helt öppet föröfvad i konungens stater, kränkande lagarne och förnärmande en annan vänskaplig makt och en af dess undersåter, belägges med ett möt brottet passande samt med lagarne öfverensstämmande straff. Äfven härigenom har FF M:t konungen gifvit bevis på sitt öfverseende, sin mildhet och sin nåd, i det han fastställt straffet till en dräglig fästniogsarrest, som hindrar den främmande man, som tillät sig att glömma den aktning han är skyldig-lagarne i det land, :i hvilket hän under deras skydd sökte en tillflyktsort, från att vidare öfverträda dem. Denna artest torde näppeligen blifva upphäfd eller förändrad så länge ej hr öfversten, såsom det synes, vill erkänna sin straffskvld, bedja om nåd och antaga de vilkor, H. M:t konungen kan finna nödigt att föreskrifva — och då denonå arrest skall betraktas som straff, så kän den ej förmildras mer än som redan skett., Denna skrifvelse blef af kommendanten, enligt order, uppläst för baron dAarvangen och försatte honom i fullt raseri. Åt sin förbittring gaf han också luft i en klagoskrift, som han den 3 Maj skickade till mi-. nisterpresidenten grefve Moltke. Häri karakteriserade. han .Kaas uppförande såsom trolöst och: skamlöst. Han påstår återigen, att brefvet till konungen, hvari han omtalade doellen, blef skrifvet på föranledande af Kaas och han fordrar såsom sin rätt att man skall noga undersöka saken, hvarigenom ministern Kaas skulle bli. nödsakad att gömmarsig i en vrå undan alla menniskors ögom. För att företaga en sådan undersök ning ansåg han att en kommission af utlö dingar, oförvitlige och fritt valde, var bäst assande.; Det skulle då visa sig, att ministern Kaas hade bedragit konungen och ministern Rosenkrants, brutit tro och lofven 0. 8. V. Följden häraf blef afgörande för VAarvangens, öde. Kaas, för hvilken öfverstens skrifvelse förevisades, fann sig föranledd att den79 Maj i:en utförlig och klart hållen tframställning inför-konungen försvara sitt uppförande mot dAarvangen och bland annat förklarade han deri, att han aldrig anmodat eller befallt honom att underrätta konungen om duellen. På grund häraf utfärdades följande kangliga reskript till kommendanten på Frederiksort: Med anledning af den till Oss den 31 Mars d. 8. öfverlemnade ansökning från den i Frederiksort arresterade öfversten baron Möller dAarvapgen af d. 29 f. m., Hvari han allerund. anhåller om utvidgning af den honom på hans hedersord gifna tillåtelse att gå fritt omkring i fästningens inre rum, tillkännagifves, att den sökta utvidgningen icke beviljas, , hvilket du eger att meddela honom till efterrätt 1se. Vitlare befalle Vi dig härigenorn, att du hädanefter har att tillse, det inga broaf från eller af bemälde baron afsändas, utan att han, ifall han har något att andraga, har att muntligen framföra sin begäran till fästningens kommendant, som derefter bår att iakttaga lämpliga åtgärder. Kjöbenhavn d. 18 Maj 1817. Frederik R. Hura dAarvangen upptog kommuniserans let af detta reskript och hur hans uppförande på fästningen derefter var, framgår af en rapport från kommendanten om hans oroliga och galna tilltag. Deri omtalas, utt han. vid kommunikationen yttrade, att örbudet mot att afsända bref var blott af