Aftonbladet – 22 april 1870, sida 2

O, huru lycklig jag kände mig! Han hade sagt att han icke kunde gifta sig; ack, hvad brydde jag mig om sådant? OM också. intet hinder varit på hans sida, skulle det naturligtvis alltid uppstått på min; en fattig och ringa guvernant var ingen passande brud åt en Chandos af. Chandos. Men han älskade mig! Och detta var fullkomligt nog, både för stundens och framtidens sällhet, tycktes det mig.Vid middagsbördet presiderade han som vanligt — lugn; värdig, artig och uppmärksam. De uppassande betjenterna skulle ej kunnat ana att han en-stund förut hade gjort mig en kärleksförklaring och kysst mig. Lyckades ni fåse. -brefyet i Warsall? frågade jag sedan. betjeningen lemnat rum-met och den inträdande tystnaden blef alltför betydelsefull. Ja, men stilen är mig obekant. Den ser ut som ett fruntimmers. Jag fick taga hem brefvet,; ni skall strax få se det. Och efter vi tala härom... Han steg upp, gick till ett bord vid fön stret och lemnade mig en liten kartong, omlindad med papper. Se der! åå nu inte att jag harglömt er.n Den innehöll handskar, många, många par. Vackra, franska handskar af. alla, färger: somliga. mörka och nyttiga, andra ljusa, finz och delikata att se och vidröra. Jag tyckte likväl det icke skulle vara rätt af min att emottaga gåfvan och min: rodnad förrådde mina tankar. Hys ingen tvekan, jag ber! De äro inte från mig. Se efter hvad som står. skrifvet på papperet, der. Jag tog upp Papperet; det invehöll några rd af lady Chandos — en begiran att jag ville nyttja handskarne: E ( Forts.)