Aftonbladet – 22 april 1870, sida 2

lor för dig. Sedan några dagar har den öfvertygelsen alltmera stadfästats hos mig, at jag borde tala; att jag var dig skyldig er redlig förklaring af min kärlek, men äfver af att för mig oöfverstigliga hinder finnas Innan jag sjelf anade faran, hade kärleker smugit sig in i bjertat och det var för sent att skydda mig derför. Det har ej varit vårt fel: wi fördes tillsammans af andra — af ödet. Han. kyreta lidelsefallt :min panna, mina kinder. Jag lät honom göra det. Jag fruktar nästan att jag icke tänkte på om det var orätt eller ej; jag är ej ens säker på om jag, i fall så varit, skulle brytt mig derom. Det enda jag kände, var att allt var likt en salig dröm. . Jag har låtit hänföra mig af min känsla, sade han och frigaf mig åter ur sina armar. Jag ber ödmjukt och af hjertat: förlåt mig detta, Anna! Jag tänkte blott öppet och äfligt bekänna min kärlek. Förlåt mig! Han räckte mig handen. Jag lade min i densamma, under det tårar strömmade ur mina ögon. Frukta inte att jag ännu en gång så skall förgå mig. Det skall inte ske mera. 0, Anna, mitt halfva lit ville jag gifva, för att få dig till min hustru, men det kan ej ske. Fro mig, älskade, det kan inte ske! Och detta, fastän du är, och alltid skall förblifva min . älskling. Se, se! hvarifrån kommer detta? Från er hand! Hvad har nu händt? På min. hvita morgonklädning syntes två röda, fuktiga blodfläckar. Förbindningen nade, troligtvis under mötet med Edwin Barey, lossnat och såret gått upp. Jag skynlade tillmitt rum för att byta om klädning nedan mr Chandos åter skötte-om sin blesvr