Aftonbladet – 22 april 1870, sida 2

— Doktor Sanders föreläsning i går afton i Vetenskapsakademiens hörsal var talrikt besökt och åhördes med spändt intresse samt främkallade lifligt bifall, hvilket var särdeles berättigadt och välförtjent, emedan detta föredrag, såsom orienterande inledning till Athens konsthistoria, var ur: alla synpunkter godt och tillfredsställande, i flere hänseenden rent af förträffligt. Innehållet var sakrikt, utan att derigenom bli torrt och schematiskt, framställningen ovanligt enkel, redig och lättfattlig utan att derföre sakna kolorit och pointer: Vid behandlingen af det strängt begränsade, men vigtiga område, som hr Sander valt till ämne för sina föreläspingar, har han utgått från den otvifvelaktigt riktiga åsigten, att konsthistorien icke kan eller får betraktas såsom någonting fristående, såsom en abstraktion från den öfriga kulturverlden, en kronologiskt ordnad formhistoria, utan att den står i det allranärmaste och oskiljaktiga samband: med religionen och litteraturen, att vidare alla dessa tre-kulturotvecklipgar stödja sig på en grundval af nätorliga och ekonomiska förhållarden och att det derföre, för att fatta dem i deras sammanhang, är nödvändigt att känna länderna, folket, de lokala förhållanden, i hvilka den epa eller andra kulturoch konstföreteelsen har sin rot. I likhet med J, Braun och flere andra nyare konsthistoriska författare har hr: Sander valt topografiska utgångsoch stödjepunkter för sin skildring afkonstlif och konstföremål och han har så mycket hellre kunnat göra det somhan sjelf besökt Grekland och der vistats under flere månaders tid. Den inledande skildringen af Attikas natur och de vigtiga historiska tilldragelser, som föregingo och betingade den egentliga konstblomstringsperioden, fingo härigenom ett mera specielt intresse; Särdeles anslåer.de vär skildringen af det intryck föreläsaren erfarit af trenne punkter i Attika: Athens Akropolis med sina mäktiga ruiner och med utsigten å ena sidan öfver staden och Attikas olivskogar, å den andra till Pireas och det silfverglänsande hafvet med Aegina och Salatnis; vidare: det ett stycke norr ut från Athen belägna ställe, som ännu bär namnet Kolonos, :odödliggjordt genom Sophokles Oedipus i Kolonos och ännu visände oss dessa lundar, om-.hvilka den grekiske skalden talar, skuggiga, skyddade mot stormen, dör näktergalarne sjunga en vemodig sång, der narcissusblomman och den gyllne saffran blomstra och der Cephissus genomsilar fältet och lunderna med en mängd små rastlöst strömmande rännilar; och slutligen den biltoge Themistocles graf i vattenbrynet på Phalerons b:rgudde, invid den hafsbugt der han vann sin glänsande seger öfver den persiska öfvermakten, ett ämne hvaröfver föreläsaren äfven till slut reciterade ett af honom författadt vackert poem. — Kypareföreningen. i Stockholm har tills om söndag afton å Ladugårdslandstaatorn till förmån för Lin gronÅfnäd anndo