Aftonbladet – 22 april 1870, sida 2

höll jag mig spasmodiskt, fast vid mr Chan dos, och med en styrka, som då man i lifs fara kämpar för sin räddnivg. Akta mig, akta mig! Låt honom ej f taga mig med sig! O, mr Chandos! jag ve att ni är ond på mig, att ni föraktar mig men lemna mig inte åt honom! Innan jag talat ut, hade han slutit mig sina armar, hade han tryckt mig intill sit bröst. Vi stodo så en minut i den dunkl skymningen, med häftigt klappande hjerta. Jag önskar att jag kunde förvärtva mi rättighet att beskydda dig, Anna, för honon och för allt ondt, hviskade han. Vet di väl, att jag älskar dig högre än allt anna på jorden? Jag... jag svarade intet; jag vände blot mitt ansigte mot honom och skulle gern; förblifvit der jag stod för alltid. Men, min älskade, det måste sluta son det. börjat: jag kan inte gifta-mig.. Min-bror sir Thomas, gifter sig aldrig heller, Jag såg på honom. Han fann att jag had velat fråga: hvarföre? Emedan vi. ej böra det, emedan det vor orätt. Hotande moln hvila öfver Chandos skulle den: blixt, som gömmer sig i dem träffa oss, o, då blefve förödelse och vanhe. der allas vår lott. Huriå kan någondera a oss — han eller jag — tänka. på att blottställa. en hustru för sådant? Kunde jag som en man af ära, handla så? sOm en så stor olycka skulle drabba er. kunde det måhända vara en tröst att ega den vid er sida som gerna, gerna ville dela edra. sorger och bära dem för er. Och det finns en, som ej skulle skygga tillbaka derförs, sade han ömt, med ögonen fuktiga af tårar. Hade jag inte sett detta, Anna, så skull6 jag varit i lika hög än felaktig som svag, då jag yppat mina käns