Aftonbladet – 21 april 1870, sida 2

Och som Selinas man blef jag; enligt!lag, din onkel, barn. Hon är död, men jag lefver och fortfar äfven sedermera att vara din onkel. Så att du kände igen mig? Jag kände igen er, sir, från första gången som jag såg er. Det är mera, än hvad je kan säga; annars skulle jag inte tillåtit-dig att så länge, i lugn få stanna här vid Chandos. För min aflidna hustrus skull hyser jag intresse för din välfärd och den vinns inte genom ditt förtroliga umgänge med Harry Chandos. Ett nytt ämne till förskräckelse, för mig! Han tillåta mig! han taga sig en förimyndares ton och bestämmelserätt öfver mina handlingar! Under intrycket af min. ångest och motvilja, utbrast jag: — Ni kan inte ega någon rättighet öfver mig, mr Barley! Jo, Anna, det kan jag; lagen säger så. Vet du hvem mrs Penn är? frågade han tvärt. Hvarken vet jag hvem hon är, eller hvafifrån hon har kommit, svarade jag raskt, helt nöjd med att ändtligen bafva fått en fråga af honom, som jag öppet kunde besvara. Vill ni vara god och låta mig få gå, sir, det blir så mörkt. id Inte ännu. Först vill jag ha svar på ett par frågor rörande Harry Chandos: För det första: är han ofta borta från hemmet? Plågad, ängslig och orolig som jag var, hade jag likväl nog besinning att bedja Gud ingifva mig huru jag borde svara; och jag fann att det rätta vore, att jag alldeles nekade gifva honom några upplysningar. Jag kan inte säga er någonting om mr Chandos, eller om någon annan i detta hus. Sålänge jag lefver inom familjen, under dess skydd och åtnjutande dess förtroeride, är det vanhederligt att ens lyssna till sådana frå