Aftonbladet – 20 april 1870, sida 3

TOHOljanae cn Trytccrlatdeipning DMIVIv Usa Times uppgift att denne general blifvit dödöd och mrs Lynch tillfångatagen bekräftar sig således ej. Att denna underrättelse blifvit med jubel mottagen i Buenos Ayres, .Monte Video och Rio Janeiro säger sig sjelf. Med Lopez död är detta femåriga krig, som kostat så mycket blod och så mycket penningar, helt och hållet slut, och de allierade kunna först efter denna händelse vara förvissade att de ej blifvit förgäfves förspilda. Den andra af de båda stora kungsvägarne in i hjertat af Södra Amerika, Paraguay-floden, skall ej som hittills blifva spärrad för verldshandeln. Artionden skola dock gå innan det förödda och folktomma landet skall hinna hemta sig från det fruktansvärda kriget. Den nu fallne tyrannen var en personlighet af ej vanliga dimensioner och det bästa beviset derpå är att han kunnat i fem år med sitt lands små krafter uthärda den så olika striden mot Brasiliens, Uruguays och Argentinas förenade styrka. Några biografiska underrättelser om honom torde ej vara läsaren ovälkomna. Lopez föddes 1831 i Asuncion och var son till Carlos Antonio Lopez, hvilken efterträdde den bekante dr Francia som diktator i Paraguay. År 1849 sände fadern den 18-årige sonen i spetsen för en här af 10,000 man att förstöra missionerna vid Corrientes. Sedan den unge ge. neralen på det mest skonslösa sätt fullgjort detta uppdrag, skickades han 1852 af fadern på resor i Europa. Han tillbragte halftannat ar i England, Frankrike, Tyskland, Italien och Spanien och vände tillbaka hem 1851, åtföljd af ingeniörer och handverkare af alla slag. Sedan Rosas två år förut fallit, var sjöfarten på Paraguay numera fri, och lanlandets, handel och industri blomstrade hastigt upp. Ar 1862 dog den gamle Lopez och sonen efterträdde honom. Redan under faderns lifstid hade han ifrigt sysselsatt sig med bildandet af en armå och byggandet af fästningar. Han umgicks nemligen med ingen mindre plan än att underlägga sig de båda La Platastaterna och bilda ett stort kejsardöme, som kunde motväga Brasilien. Då han 1864 började sitt länge planerade krig, hade han också en väl disciplinerad och öfvad arme af 70,000 man och en kedja af starka fästningar. Från detta långa krigs historia erinra vi endast om belägringen af Humaita, som blef ett nytt Sebastopol, om det tappra försvaret af den nya fästningskedja, som hade Villeta till medelpunkt, Angosturas eröfring, samt upprättandet af den provisoriska regeringen i Asuncion i Januari 1869. Kriget var nu slut, trodde man, och segerbulletiner inskickades till Rio. Det var dock nu först som Lopez utvecklade hela den okufliga energi, som fanns inom honom. Man kände ej ännu rätt Lopez och hans paraguiter, detta folk, som under jesuiternas stränga disciplin lärt sig blind lydnad ochl och med denna egenskap förenade indiansk tapperhet och dödsförakt. Gossar, ja till och med vinnor. grepo till vapen, och Lopez, som flytt från Asuncion med endast 600 ryttare, stod snart åter i fält med 7000 man. Flera månader höll sig Lopez i Ascurra mot sn mångdubbel öfvermakt, tills han måstel ortsätta sitt återtåg mot norden. Vid Curugoaty och Iguatemy kom det ännu till blodiga strider, och ännu ville diktatorns stolta nacke ej låta böja sig. Han var nästan utträngd ur sitt land, då han vid Aquilaban nåddes af det öde, som gör ett slut på denna Paraguays sjelfmördande kamp. Under de senaste åren af kriget, då lyckan olef honom otrogen, fläckade han sitt namn med många grymheter. Öfverallt vädradel. han förräderi och lät fängsla, balshugga eller nedskjuta en mängd personer, deribland flere itländingar. Bland hans offer är sannolikt ifven vår landsman, naturforskaren doktor Munck af Rosenschiöld. Tilljoch med hans egna anförvandter föllo offer för hans miss-: änksamhet. Lopez var till växten undersätsig och starkt bygd. Han saknade all srundligare bildning, men talade franska och engelska obehindradt. Ehuru han hade mycket indianblod i sina ådror, erinrade dock hela hans väsende mera om en spanior. Hans : sätt emot främlingar var artigt och intavande hvilket dock, som vi sett, ej hindrade :! honom att i ett anfall af vrede eller dåligt ynne genast låta expediera dem. Med mrs Lynch, en irländska, som till det sista delale hans öde och öfver honom skall haft stort välde, hade han flera söner, som öfverlefva: honom. Den i Madrid nedsatta krigsrätt som dömde hertigen af Montpensier utgjordes af generalkaptenen öfver Nya Castilien generall. Izquierdo, Madrids militärguvernör marskalk Peralta samt generalerna Saluz del Court, : Burgos, Eurile, Tasara och Negron. Som hertigens försvarare uppträdde general Messina, hvars tal skall på domstolen gjort stort ntryck. Sjelf hade han till domstolen ingifvit en skrift, hvari han visar att don Enrijues förolämpningar emot honom redan under en längre tid fortgått och varit af den mest provocerande art. Hertigen har begifvit sig ill Sevilla, hvarifrån han om en månad tros kterkomma till Madrid, åtföljd af sin familj. Från sin kandidatur skall han ingalunda arstått, och räknar nu så mycket mera på Jutlig -ramgång, gom på ögonblicket ingen i: 4 It finnes att tillgå, och medelannan kandiaa n äro för honom. Massan må fake nr honom deremot fortfarande obenägen. Från Wien, berättas, att fältmarskalken Hess, en af Österrikes utmärktaste krigare, aflidit vid 82 års ålder. I sin ungdom var han med vid Wagram och Leipzig. Det varl isynnerhet i de italienska fälttågen han utmärkte sig. 1848 var han chef för Radetzkys generalstab och öfvertog 1859 efter slaget vid Magenta öfverbefälet öfver österrikiska hären efter Gyulai. I böhmiska fälttåget 1866 tog han ingen del, då hans plan, som afsåg bergpassens besättande, förkasta-! des. Som militärförfattare har han äfven vunnit sig ett namn. Hans lärobok j taktiken, Der Dienst im Felde, har fått en stor spridning. Oaktadt sina tjenster var fältmarskalken Hess ej synnerligt väl anskrifven hos den österrikiska aristokratien. Han hade det felet ätt vara pf plebejiskt