— Fru Kinmanssons dramatiska soire påskdagen å Södra teatern gafs för fullt hus och med lifligt bifall. En intressant företeelse var fru Kinmanssons uppträdande i en för henne så helt och hållet ny och efter allmänna föreställningssättet så alldeles främmande genre som fiskköperskan Bazus roll i Lardenois bekanta komedi. Fru Kinmansson har visserligen alltför stor vekhet i skaplynne och röstorgan, för att kunna åvägabringa så mycken barskhet som här skulle vara på sin plats, hvaraf följden blir, att sådana yttranden som t. ex. jag, som bara är en svag och blygsam qvinna, förlora något af sin komiska effekt; men hennes spel var i alla hänseenden väl genomtänkt och fint nyanseradt och vitnade derom att hon bör kunna komma att med framgång öfvertaga äldre karakterspartier, som icke äro af alltför martialisk natur. Publiken gaf genom applåder, inropningar, buketter och kransar vitnesbörd om de lifliga sympatier, med hvilka soirbgifverskan omfattas. Den lilla efterpjesen En husdräng med bildning är ett i alla hänseenden klent stycke, som får sitt enda värde genom det ypperliga sätt, hvarpå hr Bergström föredrager några på köks-franska affattade kupletter.