elände som derigenom blef er lott — ja, vid: mera än hvad ni, oerfarna barn, ens ka ana. Bättre, vida bättre vore det för er, on ni fattade kärlek till den lägsta dagsverkar på detta gods, än till Harry Chandos. Rodnaden på min kind sqvallrade om min: känslor, ehuru jag teg; jag öjde mig ut ge nom fönstret, för att bryta en liten rosen. knopp som ännu på sena hösten växte upj på spaliern. Barn, barn! kommer olycka att inträffa så mins att jag har varnat er. Jag är månge år äldre än ni; hade jag sjelf egt en dotter skulle hon kanske nu varit vid ep ålder. Jag. tackar er, mrs Penny, svarade jag sakta; amen härvidlag är ingen anledning till oro för mig.n Hvart har mr Chandos farit?a Till Warsall, Han ville utforska hvem som hade skrifvit brefvet till polisen.s Ni tycks ha vunnit ett stort insteg i hans förtroende? anmärkte mrs Penn. Han berättade att han tänkte rida dit. Detta var just inte något stort mått af förtroende, tycker jag. Det är många förhållanden som jag inte alls tycker om i detta hus, fortfor hön efter nigon tystnade vivad tror ni väl de togo sig till, i går afton? Jo, de låste helt simelt in oss i östra flygeln! Hvarken mer, eller mindre! Jag ämnade mig ut, för att se hvad polisen tänkte taga ät till och — fann mig vara en fånge! Ett til tag at ma Hill, förmodar nga ra ; Verkligen 2 svarade jag, ingalunda hågad att berätta huru jag hade hört mr Chandos sjelf ifva befallning härom. : Hill är ale ör sjelfrådig. Jag tänkte straxt. att det inte kunde vara någon annan än hon och frågade hur hon kunde våga låsa in mig, Och derpå svarade hon helt lugnt,