Aftonbladet – 19 april 1870, sida 3

så TRE BLANDADE ÄMNEN. April-narri. I en korrespondens från Helsingborg till Snällposten läses: I fråga om att vii narrad April, får jag omtala följande historia. gm i dessa dagar passerat på några mils afstånd ; rån elsingborg. I X. socken bodde en gammal välbehållen landtman, enkling och barnlös. Har hade dock en stjufson, som, efter att hafva satt 1 I öfver styr det arf, som tillfallit honom, och efter att flera gånger hafva fått hjelp af sin stjuffader, .Inu nödgats taga tjenst som dräng. Häröfver högHgen förbittrad å såväl fadren som en dennes le vän, nämndemannen:Å., hvilken styrkt faren i hans beslut att ej uppoifra mera på sonen, förrän denne stadgat sig, rufvade han på hämnd met båda. Afvaktande lägligt tillfälle härtill ville han sistl. 1 April spela dem ett spratt. Fadren Thade den för mänga gamla ensamma svagheTten att anse sig fullkomligt frisk och kry och ej vilja höra talas om att dö, hvarföre man ej kunde frumåligare förarga honom, än då man uppmanade onom, att så fort som möjligt skrifva sitt testamente... Med tanken härpå infann sig den värde sonen ofvånhämnde dag hos nämndemannen, som bodde , mil borta och sade, att fadren sändt honöm att bedja A. skyndsamt komma till gul ben, för att skrifva hans testamente, emedan han du var håråt sjuk. AA. begaf sig genast åstad, men fann vid sin ankomst till fadren, denne frisk som vanligt, . Då han detta oaktadt omtalade anledningen till sitt besök, förstodo snart båda gubbarne det Aprilskämt, hvarför sonen yelas utsätto dem, men hvilket fadren, i hög grad förtretad, beslöt. ast omintetgöra. Ett testamente blef alltså skrifvet, och i detta blef nämndemannen, med förbigående af stjufsonen, insatt till ende arftagare. — Redan 3 dagar derefter dog fadren. — Huru sonen bär följderna af sitt April-narri, känner iag cike. fSilfverfyndet i Hildesheim. Till G. H. T. fe från Berlin: Den gamla ödesrika stader ildegheim, i förra konungariket Hannover, är omgifven af ef starkt kuperad trakt. En bland de närliggande höjderna erhållit det vackra, romantiska namnet Galgberget. På den sydvestra sluttningen af detta berg anlades i Oktober 1868 en skjutbana för det 79:e linieinfanteriregementet tinder öfverinseende af kapten von Dobbeler. Under gräfningen stötte soldaterna, vid ett djup af 9 fot, på en mängd silfverpiccer, hvilka befunnos till; så att de flesta af de mindre kärlen lågo i två upprättstående större. Handtagen och bottnarne, urspröngligen fastlödda medelst en zinkblandning, hade fossnat, silfret hade svartnat af jord och lera, men har sedermera blifvit rengjordt af guldsmeder i Hildeshelm och Berlin. Fyndet fördes till Berlin och förvaras i det gamla museet. Der är det nu äfven utstäldt. Man föres till ett särskildt, tillslätet kabinett; det öppnas, och full af arkeologiskt intresse riktas blicken på de utbredda skatterna. Påett stort bord, under väldiga glasskifvor, ligga der dessa kärl, som försatt den lärda verlden i berättigad uppståndelse. Kärlens vigt utgör omkring 107 skålpund, med ungefär 95 procent silfver, 3 procent guld, 2 procent Koppar samt något jern. Många bland kärlen äro helt och hållet eller delvis förgyllda, många sirater emaljerade. Handtagen och bottnarne äro arbetade särskildt samt sedermera fastlödda, ty de afbryta ofta siraterna. Vi hafva således ett fabriksarbete framför oss. Inskrifterna på 24 piecer bevisa, att arbetet är romerskt. och bokstäfvernas form häntyder på förra hälften af vår tidräknings första århundrade. Debna omständighet förklarar det oerhörda uppseende, som kärlens påträffande väckt inom de lärda kretsarne. Kärlens form och prydnader taga dessutom det största konstnärliga intresse i anspråk. De flesta siraternx bestå af höga reliefer, och märkvärdigt. nog äro de betydigäate bland dem (fullständigt utarbetade bröstbilder) anbragta på kärlens insida. De flesta äro lrifna af silfverbleck och derefter massivt fyllda samt fastlödda. På flera märkes en efteråt anbragt ciselering. Kärlens antal uppgår till nära 30. Kärlens materiella värde är icke synnerligt stort.107 skålpund: silfver å 30 thaler preuss. crt: skulle betalas med 3210 thaler. Det arkeologiska värdet är deremot oskattbart. .— En sydstatspatron. En del svenskar beättar Skandinavien — som på härvarande arbetsoyrå blifvit fngagerade att gå till sydstaterna, sammanträffade vid jernvägsstationen med sin tillcommande husbonde. Denne, förmodligen glad ver att hafva fått hvita slafvar i stället för de varta, han genom presidenten Lincolns bekanta oroklamation förlorat, började att med händerna :xaminera den ene af svenskarnes armar och skulror, för att undersöka om nordboen vore starkt ch kraftigt byggd och kunde uthärda hårdt arvete. Svensken, som icke var van vid dylik närsångenhet, gaf sydstatspatronen en så väldig sinadus, att denne tumlade sju resor omkring. Dra it —j din fördömde slafhållare! Tror du vi äro egerslafvar., utropade under raseri vår hederlige andsman. Svenskarne gingo icke åt södern. — Ett aktiebolag håller på att bilda sig i Peersburg för åstadkommande af en direkt vattenäg mellan Finska viken och Hvita hafvet, mejelst förbindning och kanalisering af de emellan sadoga och Onega samt Onega och Hvita hafvet efintliga vattendrag. Linien komme sålunda att å öfver nämnda två sjöat samt sjöarne Matkoero, Wigosero och floden nedra Wig ut till mega-viken af bemälda haf i trakten af Sotokska amnen. Meningen är att göra leden så bred, att mväl större transportängfartyg, krigskorvetter . m. kunna passera.