Aftonbladet – 19 april 1870, sida 3

vital vul Om us TUGLIUD DAL GLBRLUJAaUUG I . landshöfdingeoch militärbefälbafvareplatserna p Gotland afslogs på yrkande af hr v. nt. örnen Hr Bichard Dybeck hat anhållit on plats i bladet för nedanstående: Lika villigt som skyldigt erkännande at några af ritningarne i undertecknads utgifne äldre Runhäften äro behäftåde. med icke få bristfälligheter, hörrörande dels af ovana vic run-granskning. och dels af de alltför mångs olikartade åliggånden,, hvaraf jag, då de utgåfvos, var betongad, förvånar det mic Mikväl icke litet att en hr Hans Hildebrand såsom bevis för. sina. barska tillmälen härutinnan mot mig (Ant. Tidskrift, del. II sid, 359) beropar sig på ett stycke af en runsten, hvilket har, bland annat, ett af. mig ej upptaget,ftreflikigt blad, som lärer vara af särdeles stor märkvärdighet. Bäste hr. Hildebrand! Tillåt mig att här omtala något, hvarom herrn nog, hört talas och som till någon del redan är antydt-i min beskrifning till. runstensritningen. När jag 1862 först upptäckte ifrågavarande: runstensstycke, var det inmuradt inuti Balingstads kyrkas vapenhus, såsom takhäll till en liten djup och mörk, fyrsidig, fördjupniog, eller bottenglugg i vestra väggen, med ristningen nedåt samt öfverdragen, isynnerhet inåt, med ett mörkt fast ej särdeles tjockt ämne, hvilket lätt borttogs. Men nu skulle i gluggens djup, trängsel. och nattliga mörker (ljus befanns af flera orsaker oanvändhart) ristningen ; uppritas. .Att i allmänhet armbåga sig fram är ju ingen smal sak — det tör hr Hildebrand bäst veta; men ätt på det viset gå tillväga mellan trånga och obevekliga gråstensväggar faller sig isanning ar-värre — det kan jag. försäkra, Och ändtligen skulle kalkerpapperet — aftryck kunde här ej komma i fråga — anbringas i fördjupningens tak, samt kalkeringen verkställas — — — ja, den gjordes så godt göras kunde, till runor och .runslingor, men bladet... det det treflikiga bladet... Stränge. hr Hildebrand! , En blind höna hittar nu, den stora märkvärdigheten på denne sten, som, utsläppt ur sitt gömsle, för närvarande lärer ligga i öppen dag, enligt herrns uppgift, vid sätesgården Wijk. Min afkalkering från 1862 hade åtminstone icke hr Hildebrand :då gjort efter, hvilket ur tillgängliga källor en gång skall visas i min Runa. Jag finner mig i. anledning af hr Hildebrands domslut nödsakad att här utsäga, det en vetenskapsman, hvilken allt tittat något. djupare i runlitteraturen än H., tilldelat mina senare Runhäften det skriftliga vitsordet: förträffliga. — Under de 20 år, dem jag tidtals egnat åt runforskning, äro at mig uppdagade omkring etthundra, förut obekanta runstenar, deraf minst tjugufem äro at största vigt och märkvärdighet. Under samma tid har jag gjort föllt ut ettusen rättelser af felktigheter i bautilska uppfattningar af.ranskrifter m. m. Det vet naturligtvis icke hr Hildebrand, och det vet naturligtvis icke Kungl. vitterhets-, historieoch antiqvitetsukademien... Men en sak: fullkomlighet, ofelarhet beskärdes hvarken mig eller någon anjan. dödlig, om icke tilläfventyrs Hans Heighet i Rom och — Hans Hildebrand i 8tockwolm; Stockholm den 19 April 1870. Richard: Dybeck.