Aftonbladet – 16 april 1870, sida 2

m —— un den mellan båda sina och en kort tystnad uppstod. . MN Anna, sade han slutligen, och rösten ljöd underligt högtidlig i den omgifvande, djupa tystnaden, ni har denna afton mot er vi ja blifvit indragen i hvad man kunde--kalla halfva förtroenden rörande våra olyckliga hemligheter; åtminstone kan jag med skäl säga, att ni blifvit förvissad om att Chandes eger förhållanden som måste döljas. Vill ni 7Ara oss trogen... trogen i så fall, att aldrig tan. härom? Det vill jus? —, Aldrig — hvarke. ip0is detta hem, eller utom detsamma? a Han tycktes lägga mycken onvigt på ordet: inomn. . Jag lofvar att vara trogen till döden, svarade jag i min barnsliga hänförelse. Jag skall bjuda till att sjelf glömma alltsammans. Tack, min bästa vän. Godnatt! Jag hade kommit upp till mig tidigare än vanligt. Kl. var ej ännu tio och jag ansåg mig kunna använda en halftimme till att läsa, utan att bryta mot ordringen. Men hvar hade jag lagt min bok? Huru jag letade, kunde jag icke finna den. Nu kom jag ihåg att jag en stund före middagen hade sutit vid fönstret i galleriet och läst; troligtvis hade jag der lemnat boken efter mig, Jag hade endast några få steg att gå och jag skyndade ut efter densamma. Ja, der låg min kära bok. Jag hittade den genom känseln, mera än genom synens tillhjelp. Det var visserligen nu ånyo månljust, men fönsterluckorna voro tillskrufvade. et var Arfvingen till Redelyffe som jag läste. Madame de Millissig hade lemnat den qvar vid sin afresa och jag läste den nu