Aftonbladet – 16 april 1870, sida 2

samt. Ni kan lita på mina ord, Anna: Inom Chandos murar finnas inga andar och gengångare, hurn det än må vara med de påstådda spökerierna i parken. Jag vet verkligen inte huru jag skall vara i stånd till att gå ensam dit upp i aftor. Ja, det förstår jag inte heller. Bäst torde vara om Hill och ett halft dussin pigor med facklor i händerna blir er eskort. Mins ni mina ord i går, Anna, att hela aftonen hade varit en sensationsqväll? Då kunde jag likväl aldrig förmoda att föreställningarne skulle, sluta med något så gramdiöst som en spöksyn. Den gäckande tonen. de skämtsamma orden retade mig. Jag kunde ej med köld fördraga att Vara ett mål för hans åtlöje, och trots allt bemödande framlyste missnöjet I mina blickar. Seså, Anna! låt oss ingå fredstånd med hvarandra och låta spökhistorierna tillsvidare: hvila. Jag har ingen Inst till att väcka er Yrede. Jag är inte ond, sir. Jag kan aldrig återgälda all er godhet emot mig och isynnerhet den, att ni i går afton kom och räddade mig från min grufliga ångest. Det var helt och hållet en händelse att. Jag då kom. Skall jag säga er, Anna, på hvad sätt ni kan visa er tacksamhet ? Hans röst hade åter blifvit djupt allvarlig; han fästade bedjande och sorgsna blickar på mig, Jag ville önska att ni kunde säga mig det, sir. i Låt denna händelse med er syn i galleriet förblifva en hemlighet mellan oss båda. Låt ingen menniska mera veta hvad som händt er Det lofvar jag. (Forts.)