Aftonbladet – 16 april 1870, sida 2

Förlåt mig om jag har varit ovänlig! God natt. . Q, ja, sir! Jag vet väl hur oförståndig jag måste förefallit er. God natt. Sof godt Anna, och var viss om att intet ondt, vare sig jordiskt, eller från andarnes verld skall göra er skada så länge jag finns till hands att beskydda er. Jag riglade min dörr under en dunkel föreställning om att en reglad dörr vore ett sä krare värn emot andar än en olåst. Jag hörde att mr Chandos gick bortåt vestra flygeln, Med morgonens ljus hade en del af nattens hemska föreställningar försvunnit, ty solen lyste klart. Spöken och solsken stämma icke väl öfverens; med bästa vilja i verlden kan man ej få dem att harmoniera, Spöken vid midnattstid äro spöken; i morgonens värmande, upplifvande dager äro de af tvifvelaktig hall, eller ha åtminstone dragit sig bort ur vår åsyn till obekanta rymder. Jag klädde mig som vanligt, var vid ett friskare lynne än jag sjelf skulle kunnat förmoda och gick ned. Mr Chandos hade varit ännu tidigare än jag och stod vid fönstret i eksalen. Han tog min hand och usrhöll den en stund i sin, medan jag ställde mig bredvid honom och blickade ut genom fönstret, liksom han. Nå, Anna, hur är det med spöksynen, nu på morgonen ? Jag önskar att ni ville anse mig som en förnuftig varelse, mr Chandos! Tilltala mig hur som helst, blott inte som jag vore ett barn.a Men likväl anser jag att ni i går afton bevisade er vara både oförnuftig och barnslig, invände han småleende. Jag gjorde det inte, Jag önskar ni hade sett hvad jag såg. Jag önskar så med, svarade han skämt