Aftonbladet – 14 april 1870, sida 2

Vi kunde inte komma förr, sir, yttrade en af dem på ett fullkomligt städadt och hyggligt språk, men vi hoppas att dröjsmålet ej må varit er till någon skada. Poliskommissarien, till hvilken ni skref, var ute då ert bref kom, och detta är anledningen till dröjsmålet. Hade mannen talat på ett alldeles obekant språk, skulle hans ord ej i högre grad än som nu skedde, varit obegripliga för mi Chandos. Om hvilket bref talar pi? Om det som ni i dag skickade in. Annu intet ljus för mr Chandos. Vill ni upprepa detta brefs innehåll? Vi ha endast emottagit ett, sir, med begäran att två eller tre af oss borde infinna oss här denna afton. Af brefvet kunde man äfven finna att tjufven, som så länge gjort hvarjehanda förfång här i huset, nu ändtligen var upptäckt och skulle öfverlemnas i våra händer. Kommissarien undrade bara hvarför vi skulle komma till häst. Det är svårt att i ord skildra-den förändring, som egde rum med mr Chandos; — det återväckta hoppet i hans ögon; den lifsfärg, som spred sig öfver hans ansigte. Jag kan endast likna det vid då en skendöd åter vaknar till lifvet. Mina herrar, sade ban leende, och bjöd dem att taga plats; jag börjar frukta att någon har spelat er ett spratt. Jag har inte tillskrifvit kommissarien och ännu hvilar ett fullkomligt mörker öfver de obehagliga tilldragelser, som inträffat här vid Chandos. De båda herrarne syntes knappt vilja tro honom. Mig föreföll hela händelsen högst gåtlik. Men ri får på inga vilkor resa tillbaka, utan att först supera, ehuru färden i det hele skett förgäfves,, yttrade mr Chandos ef