Aftonbladet – 13 april 1870, sida 3

flanbetaller endast, att alla lärjungar SO b ) m på grund af medellöshet begära att bli befriade från skolafgiften, skola få sig denna förmån beviljad. Han utlofvar dessutom betydande statsunderstöd åt kommunerna till uppföranide af ett större antal skolhus, samt vänder sig slutligen till de enskiltas patriotism och I skollärarnes nit, hos hvilka senare han ännu Jen gång inskärper att det för alltid är slut I med deras roll som politiska valagenter. Underrättelsen om prins Pierres frikännande kom redan på söndagsaftonen till Bastia på Corsica. Så snart telegrammet anländt, Iföranstaltade öfversten för det der i!garnison liggande regimentet till prinsens ära ett. tapto med facklor, som i två timmar genomtågade stadens gator. Oroligheterna i Spanien med anledning af rekrytutskrifningen synas ha varit vida allvarsammare än de i början skildrades. Enligt de senaste underrättelserna fortfar motståndet ännu i de i Barcelonas närhet belägna orterna Gracia, San Andres, Olot och Sabadell. Insurgenterna fortforo att uppföra barrikader, att upprifva jernvägsbroarne och atskära telegraftrådarne. I staden Barcelona sjelf skall ordningen ha blifvit återstäld, ehuru befolkningen fortfarande är i en stark jäsning och gör oupphörligt nya försök att bygga barrikader och hålla trupperna i haleine. Guvernören Rios Portilla har blifvit afsatt. Generalkaptenen väntar förstärkningar från Valencia, Madrid och 74. ragoza. — Till befälhafvare öfver Pn ae truj som operera emot dem .r Prim utsatt ne ral Baldrich. ! . Und? sökning vid domstol har nu blifvit uedd mot hertigen at Montpensier, sedan han sjelf förklarat sig hafva i duell dödat infanten don Enrique. Han är fillsvidare ålagd arrest i sina egna rum. I Zaragossa firades sista söndagen i Mars den första protestantiska gudstjensten. Det aflopp dock ej utan demonstrationer från en befolkning som har namn för att vara en af de mest bigotta i Spanien, och det vill säga mycket. Nnestra donna del Pilar är Ingenstädes föremål för ten varmare tillbedjan än här. Gudstjensten hade endast en liten stund fortgått, då ep, som det säges, af munkarna och presterna uppviglad folkskara rusade in i bönsalen och gjorde slut på den högtidliga akteu. Men polisen kom äfven snart till stället och en mängd af orostiftarne häktades. Som ett hedrande draj nämnes, att ett antal af stadens borgare vi underrättelsen om händelsen genast skyndade till polisens hjelp. Den italienska ministörens ställning tyckes med hvarje dag bli allt osäkrare. Från Florens skrifver en korrespondent härom följande: Vår minister har på den senare tiden lidit flere nederlag och gifvit flere hugg på sig, än som är önskligt under de betänkliga örhållanden, hvari bon befinner sig. Sedan general Lamarmora i senaten förklarat för ministrarne, att de befinna sig på orätt väg, sedan Menabrea på samma ställe fällt förkastelsedomen öfver det påbegynta förstörelseverket, sedan, general Mignano mot Govones reduktionsplaner uppställt ett program af administrativa reformer, som kunna införas utan att försvaga armens effektiva styrka, sedan Bixio undandragit armån sin verksamhet, måste det göra ett så mycket sämre intryck, att äfven general Cialdini tagit ett formfel af ministeren till förevändning att inlemna sin afskedsansökan för att med desto större frihet kunna bekämpa Sellas förslag. När general Nicolis di Robilant genom e:t kongl. dekret af den 22 Mars 1870 skickades till Ravenna för att med civil och militär makt förestå prefekturen derstädes, en åtgärd, som stadens borgerskap ansåg öfverskrida det nödvändigas och önskvärdas gräns, så hade det varit lämpligt att på förhand derom underrätta, om icke förfråga sig hos departementets öfverbefälhafvare. För denna underlåtenhetssynd harnu Govone märkvärdigt I nog gjort sin generalsekreterare ansvarig; il en skrifvelse från krigsministern till Cialdini påstås det nemligen, att sekreteraren haft il uppdrag att underrätta Cialdini om general Robilants utnämning. Cialdini vill naturligtvis icke hålla till godo med en dylik ursäkt, som just icke talar för någon mönstergilll ordning vid ärendenas behandling, och hans opposition i kammaren torde komma att blil: ganska besväriig tör kabinettet. Från andra sidan slår man ned på det faktum, att Lanza i den till myndigheterna i Pavia afsända underrättelsen om revolutiovära stämplingar tillade en förmodan, att sammansvärjningsryktena sannolikt voro falska, och att han derföre knapt skulle kunna ha någon giltig invändning att göra, om den af honom ditskickade undersökningskommissionen af ordningens väktare skulle få till svar, att de i förlitande på dessa lugnande försäkringar lugnt slumrat. Allt detta gör pressen, af hvilken knapt 5 procent är ministeren bevågen, flitigt sig till godo, och det tjenar blott till att vid den svåra strid, till hvilken ministeren nu rustar sig i kammaren, komma det allmänna förtroendets mark att darra under hans fötter. I samma ämne innehåller äfven Triester Zeitung ett bref från Florens, Med hvarje dag — yttras deri bland annat — draga sig åskmolnen alltmera hotande tillsammans öfver ministeren Lanza-Sellas hufvud, och till och med hans ifrigaste anhängare anse hans snara fall oundvikligt. Redan nu uppebåller kabinettet sitt lif endast genom kompromisser, hvilka för öfrigt utgöra det tydligaste beviset, att det sjelf känner sin svaghet och icke vågar räkna på majoritet i kammaren. Härför talar äfven finansmivisterns skygghet att för kammarens plenum framlägga sin finansplan, hvilken fått öknamnet omnibusbill, innan den blifvit granskad och förbättrad af kompetenta och inflytelserika auktoriteter inom kammaren, (Detta af regeingen väckta förslag stötte på svårigheter, men kammaren antog i stället ett förmedlingsförslag af Minghetti, att finansplanen icke i sin helhet skulle framläggas inför ett enda utskott, men att den efter sina särskilda beståndsdelar skulle hänvisas till fem särskilda utskott.) Icke litet bidrager också den opposition att försvåra ministerens ställning, hvilken krigsministern Govones besparingsförslag möter inom de högre militära