Aftonbladet – 13 april 1870, sida 2

Ni kan vara fullkomligt trygg, Anna, ty pi eger i detta hem en mäktig beskyddare; en, som inte ämnar tillåta att något ondt träffar er; som skall bli er sköld vid hvarje anfall och afvända alla oförrätter från er, såvidt i mensklig förmåga står. Jag visste att det var på sig sjelf han syftade och tackade honom i mitt hjerta. Men — såvidt i hans förmåga stod! Ja, deri låg svårigheten! Om jag verkligen hade en hemlig fiende, hvem skulle kunna skydda mig? Mr Edwin Barley kunde det icke vara; mina misstankar föllo ännu en gång på Lizzy Dene. Mr Chandos började uppräkna alla husets invånare på sina fingrar. Först ha vi min mor, mrs Chandos, jag, Hill och Hickens; för alla dessa ansvarar jag. Derefter komma pigorna; för somliga af dem svarar jag också; deribland äfven för Lizzy Dene; — ja, jag anser dem verkligen allesammans vara hederliga och pålitliga menniskor. De enda osäkra skulle således vara mrs Penn och jag. Och mrs Penn är naturligtvis alltid fritagen, inföll han; hon, som har lidit fullt så mycket som någon annan af 0ss. Således återstår endast jag! Alldeles, rätt; endast ni, Anna Men han såg på mig så allvarligt och innerligt. — för er går jag i borgen med mitt lif. Om det ej är Lizzy Dene, hvilken annan kan vara min fiende? utbrast jag, tanklöst uttalande min misstanke. Hvarför skall ni misstänka Lizzy mera än någon annan? inföll han hastigt och med något missnöje. Hon kan inte ega skäl till hat emot er. Jag tänkte på samtalet som jag hört ute i parken. Såvida det var Lizzy Dene som