Aftonbladet – 12 april 1870, sida 3

Andra kammaren. Till en början godkändes stan diskussion konstitutionsutskottets utlåtanden nr 5, 6 och 7, hvåri utskottet afstyrkt åtskilliga motioner ora ändringar . Ji riksdagsordningen, samt bankoutskottets memorial nr 6 och 7, angående afskrifning ur diskontkontorets samt lånekontorets i Göteborg räkenskaper af åtskilliga lån och öfverräntor. Vidare företogs lagutskottets utlåtande rr 27, afstyrkande en af hr Bjerkander väckt motion om afskaffande af jus patronatus. En kort diskussion uppstod med anledning häraf. Hr Ola Jönsson framhöll att rättigheten att bestämma hvem som skall förkunna Guds ord för församlingen icke borde vara en handelsvara såsom fallet varit mångenstädes, åtminstone i Skåne, der patronatsrätten långtifrån alltid förvärfvats genom enskildes uppoffringar för kyrkorna eler församlingarne, såsom utskottet påstått, utan ofta ge nom köp af K. M:t och kronan. Då det af utskottet åberopade k. cirkuläret af 1855 icke torde vara tillräckligt för att åt församlingarne återförvärfva den ifrågavarande rättigheten, enär patroni icke godvilligt lära afstå derifrån, så ansåg talaren att församlingarne borde medgifvas att tillösa sig patronaträtten för samma pris, hvarför de nuvarande innehafvarne erhållit den. Hr Ribbing fäste uppmärksamheten på, att utskottet alldeles licke uttalat något gillande af patronatsrätten. I Det kunde visserligen vara sannt, att denna rätt erhållits genom köp, men som köp i Sverige betraktas som laga fång, måste denna rätt respekI teras. Utskottet hade sig förelagdt att behandla I I motionen, och hvad innehöll då den? Joen hemställan om skrifvelse till K, M:t för att erhålla utIredning på hvad sätt jus patronatus må kunna afskaffas. På en liknande hemställan från riksdagen för omkring 20 år sedan hade K. M:t svarat med det omnämnda 1855 års cirkulär, enligt hvilket de förI samlingar, som önska patronaträttens afskaffande, må, efter föregången öfverläggning med patronus angående vilkoren, hos K. M:t derom göra anmär Ilan och tillika afgifva förslag till verkställande deraf, då K. M:t vill beslut för hvarje särskildt fall meddela. Att nu åter inkomma till K. M:t med en liknande hemställan tjenade säkerligen till intet, då K. M:t helt visst icke kunde påfinna någon annan och bättre utväg än den fria öfverenskommelsens. Den af den föregående talaren föreslagna hade det emot sig, att friheten att ingå lä. af aftalet endast förefunnes på den ena partens gi Då dessutom denna är under behandlin; kyrkolagskomiten, yrkade talaren bifall till utskottets förslag. I enlighet dermed blef ock motionen af kammaren afslagen. Liksledes afslogs, i enlighet med lagutskottets utlåtande n:r 28, en af hr J. E. Johansson väckt motion om ändring i k. förordningen angående ändring eller utrifning af vattenverk den 20 Jan. 1824. Derefter företogs konstitutionsutskottets utlåtande n:r 8, i fråga om , utsträckt rättighet att deltåga i riksdagsmannaval till andra kammaren, i hvilket utlåtande utskottet afstyrkt hr Uhrs motion om ändring af 14 riksdagsordningen till följande lydeise: Valrätt tillkommer inom den kommun, der han bosatt är, en hvar i kommunens angelägenheter röstberättigad man. . Den diskussion; som öfver denna fråga uppstod, öppnades af br Uhr. Det af utskottet anförda skäl, att ifrågavarande grundlag egt bestånd för kort tid för att nu ändras, fann tal. ingenting bevisa; ty om grundlagen innehölle misstag och gåfve anledning till orättvisor, så borde den ändras ju förr desto hellre. Behofyet deraf hade också blifvit ådagalagdt vid flere folkmöten, som tal. uppräknade. Äfvenledes redogjorde han för åtskilliga uppgifter som inkommit till honom från flere kommuner och kom till det resultat att blott en tredjedel af fommulenE röstberättigade medlemmar ega rösträtt vid riksdagsmannaval. I likhet med utskottet medgaf tal. att grundlagen icke borde göras beroende af ändringar i kommunallagarne. Vid sista riksdagen hade han också framställt ett förslag, som ej egde detta fel, men som icke desto mindre stack utskottet i näsan som en syl: Med ledning af de då gjorda anmärkningarne hade tal. nu framställt sitt nya förslag, och hade trott att utskottet både kunnat och bort formulera ett lagförslag, så att grundlagen icke gjordes beroende af kommunallagarne. Tal. slutade med att yrka återremiss, på det utskottet måtte erhålla tillfälle att framställa ett dylikt förslag. Hr Forsbeck ville visserligen icke bifalla motionen, sådan den var framställd, men tröstade motionären med att antagandet af den i motionen uttalade grundsats blott vore en tidsfråga, som kanske komme att lösas förr än någon nu kunde tro. Hr Lars Ersson i Wik lemnade åtskilliga upplysningar om förhållandet mellan de röstberättigade och icke röstberättigade i hans hemort och kom till det resultat, att af de i kommunens angelägenheter röstberättigade blott en fjerdedel har rösträtt vid riksdagsmannaval. Yrkade bifall till motionen, men ville ej sätta sig emot återremiss. Hr Hedin hade väntat, att utskottet skulle hafva lemnat en utredning af motionen, då han ansåg detta vara utskottets uppgift. Men det af utskottet afgifna knapphändiga utlåtandet kunde icke kallas en utredning, och derför instämde tal. i återremiss. Utskottet hade såsom skäl för sitt afstyrkande visserligen anfört, att motionen afsåge en alltför genomgripande förändring. Tal. var af en annan åsigt, enär den enligt hans uppfattninj blott vore ett försök att nedbringa census, som vi grundlagens stiftande kanske kunde vara billi nog, till ett med nuvarande förhållanden mera öfverstämmande belopp. Utskottet hade påstått, att något synnerligt intresse för politiska angelägenheter hos de från valrätt uteslutne icke funnes, som visade behoöf af valrättens utsträckning; men tal. ansåg deremot, att de visat ett mycket varmt intresse för en allmän angelägenhet, utan hvilken vi såsom ett fritt folk ej skulle ega några rättigheter, nemligen fharpskytterör olsen som lemnat ett ganska vigtigt bidrag till värnandet af vår frihet mot yttre fienders angrepp. Ett förut omnämndt bland utskottets skäl eller den korta tiden sedan riksdagsordningen antogs, gillade tal. lika litet; ty om det vore sannt hvad som blifvit påstådt, eller att hälften af landets besutna befolkning genom densamma skulle blifvit utesluten från delaktighet i den politiska valrätten, så vore detta en så stor orättvisa att den icke kunde för snart afbjelpas. När i England 1832 bestämmelserna om census förändrades, så tillförsäkrades de dåvarande innehafvarne af valrätten att i sin lifstid få bibehålla densamma. Men att genom ett penndrag, såsom här skett, beröfva en stor del af folket denna rätt, innebure en så stor orättvisa, att redan detta vore skäl nog till en förändring, om också icke just på det af motionären föreslagna sätt. Tal. fann det eget, att utskottet ej haft ett enda ord att säga om motionärens försök att, i enlighet med utskottets vid förra riksdagen framställda anmärkning, visa huru den af honom föreslagna förändringen skulle taga sig ut i verkligheten. Detta tycktes visa, att det för utskottet mindre varit fråga om hvarför motionen borde afslås, än att detta borde ske. Hr Mankell anställde åtskilliga beräkningar, enligt hvilka två tredjedelar af sjelfegande eller arrendatorer skulle sakna den politiska rösträtten. Talaren fann det underligt att man i Sverige, frihetens gamla stamort på jorden, ej tordes gå så långt, som man i Norge och Danmark utan olägenhet vågat, oaktadt bondeståndet hos oss i hundratals år njutit af politiska rättigheter, men enväldet varit rådande i grannländerna intill senare och senaste tider. instämde i yrkandet på återremiss. . Hr Dahm, som icke gillade de ,principlagar,, som med så mycket buller blifvit störtade flerstäs deg i Europa; som icke ville vara för mycket teoretisk, utan gillade att man vid representations reformens genomförande tagit det praktiskt möjliga i beräkuving, fi de om fi rna af den ifråAe rn Y