Aftonbladet – 12 april 1870, sida 3

förhöjning af tullen på kaffe från 12 till 25 öre för skålpundet, föranledde en liflig diskussion. För förhöjningen talade hrr Odelberg, Rydqvist och grefve C. G. Mörner, hvilka ansågo att man borde minska förbrukninfn af kaffe såsom en öfverflödsvara emedan alltör mycket penningar gå ur landet för detsamma. Återremiss yrkades af frih. A. C. Raab, på det att, i händelse efter statsregleringens afslutande skulle visa sigl en brist) ifrågavarande tull kunde höjas, dock icke så mycket som motionären föreslagit. Hrr Petrå, Faxe, Hugo Hamilton, Ch. Dickson, Bennich och statsrådet af Ugglas yrkade bifall till utskottets utlåtande, emedan kaffe numera blifvit ett behof äfven för den arbetande klassen, hvadan en förhöjning af tullen på detsamma endast skulle öka dennas utgifter men ej minska förbrukningen, samt emedan en förhöjning sådan som den föreslagna skulle föranleda smuggling i stor skala. För öfrigt medgåfve de, att kaffet är en god kassaartikel, lämplig för beskattning när så behöfves, men ett sådant behof var icke nu förhanden. Vid anställd votering bifölls betänkandet i denna punkt med 68 röster mot 20, hvilka voro för bifall till motionen. 3:dje punkten, afstyrkande hr Odelbergs motion -Jom en . tull på ost flaf 2 rdr 50 öre för centnern, bekämpades af hrr Odelberg och Rydqvist, hvilka ansågo ett sådant skydd väl behöfligt för ostberedningen inom landet, och åberopade Englands, Schweitz, Belgiens, Frankrikes, tyska tullföreningens och Österrikes exempel, i hvilka länder man likaledes hade införseltull på denna artikel, hvaremot hr Arrhenius visade, att den svenska ostberedningen redan fullkomligt kan täfla med utlandets. Punkten bifölls. ): 4:de punkten, afstyrkande hr Odelbergs motion om en tull på smör af 2 rdr 50 öre för centnern, och 5:te, i hvilken med anledning af hr Th. EkenIstams motion tillstyrktes nödig kontroll för det oraffinerade sockrets förtullning i förhållande till dess verkliga godhet, biföllos. ) 6:te punkten, afstyrkande hr Odelbergs moTtion om förhöjning af tullen å rafineradt socker från 14 till 15 öre, förordades endast af motionären, emedan han hellre ville att de svenska sockerraffinadörerne skulle förtjena än utländingen och emedan den allsmäktiga franska traktaten i-edgaf den, men bekämpades af statsrådet frih. pr Lvselas emedan den närvarande tullen var fullt tillräcklig. Frib. A. C. Raab yrkade återremiss af samma gru.d f0M i fråga om tullen på kaffe. Punkten bifölls. . 7:de punkten, afstyrkande hrr Odelbergs och Forsbecks motioner om tull å malen och omalen råg och huete samt kornIyn, föranledde en särdeles hetsig diskussion. Der först nämnde hade föreslagit tull å omalen råg af 10 öre och å omalet hvete af 15 öre för kubikfoten samt å rågmjöl af 35 öre och å hvetemjöl. af 70 öre för centnern. Den senare hade begärt införselstull: å hvetemjöl och korngryn. af 1 rår för centnern. Dessa tullsatser förordades af hrr Sprengtporten, Rydqvist, C..G. Mörner och Odelberg, hvilka åsyo framdrogo de vaånliga gkälen mot frihandeln i allmänhet och den fria spanmålsinförseln isynnerhet. Vårt jordbruk kan ej täfla med af naturen mera gynnadejländers och måste derföre gå under genom en fri konkurrens. När Rysslands jernvägssystem blir färdigt och dess sädesrika södra provinser kunna sända sin öfverproduktion af spanmål till hamvarne vid Östersjön, skall det blifva omöjligt för Sveriges jordbrukare att odla vare sig hvete eller råg, om införseln är fri. RMan borde derföre i tid börja med att sätta tull på spanmål för att sedan vid behof kunna öka densamma. Hvetebröd är öfverflöd för den fattigare befolkningen. Den nöjer sig i allmänhet med rågbröd och i nödfall med hafrebröd. Godt köp på lifsmedel gagnar den icke, om åkerbruket ruineras, hvarigenom tillfällena. till arbetsförtjenst upphöra och sålunda intet finnes att köpa för. Fribandelspolitiken är opraktisk, följer blott teorier och frågar icke efter andra länders erfarenhet. Landets välmåga kan och måste befordras på lagstiftningens väg, genom skydd för de inhemska näringarne. Att detta låter sig göra, derpå anfördes såsom bevis cigarrtillverkningen, hvilken under tullskyddet nått en hög grad af blomstring. Frib. A. C. Raab yrkade återremiss i fråga om tull på hvetemjöl af samma skäl som i fråga om tullen på kaffe och raffineradt socker. För bifall till betänkandet talade hrr Arrhenius, Bennich, och Wallenberg. De trodde icke att svenska jordbruket kan hjelpas genom att medelst ett konstladt skydd stegra priset på dess produkter, utan endast genom att bedrifvas på ett ändamålsenligare sätt, genom mera odling af foderväxter och mindre af säd. De ville icke att man genom en sådan prisstegring skulle öka den arbetande klassens lefnadskostnad och öka nöden i de landsorter, der sädesproduktionen är ptillräcklig. Icke heller ville de missunna den fattige en hveteskorpa. Staten kan endast blifva stark derigenom att dess medlemmar blifva välmående, och första vilkoret derför är, att man icke fördyrar de oundgängligaste lefnadsbehofven. Hr Bennichs erinran om att den första förordningen om tullfri införsel af lifsmedel var kontrasignerad af grefve C. G. Mörner. föranledde denne att begära ordet och förklara, att detta endast var en tillfällig åtgärd i anledning af det höga spanmålspriset och ej gällande längre än till 1 Mi följande år samt uppdraga en jemförelse mellan landets lyckliga tillstånd denna tid, då skyddssystemet blomstrade och det sedan införda fribandelssystemet med dess olyckor, Föröfrigt framställde han icke något yrkande angående ifrågavarande punkt utan klandrade endast det nu rådande systemet i allmänhet. Äfven denna punkt bifölls. 8:de punkten, tillstyrkande hr Hiertas motion om tullfrihet å späck förordades af hr Bennich i. anseende till den ringa inkomst staten har af denna tull, men bekämpades af grefve C. 6. Mörner, hvilken fruktåde, att om man nu borttog ullen på späck, så skulle man nästa gång äfven borttaga tullen på tran. Vid anställd votering bifölls betänkandet i denna punkt med 56 röster mot 21. De följande punkterna biföllos. Derefter föredrogs samma utskotts betänkande n:r 5, angående stämpelpappersafgiften, och bifölls i alla punkter. 4:de prnkten, i hvilken TÅ föreslogs en skrifvelse till K. M:t med anhållan om utredning af stämpelpappersafgiftens belopp för hvar och en af de väsentligaste titlarne i författTgen,:ogillades af hrr Caspersson och C.G. Mörner, men försvarades af hr Bennich. 5:te punkten, afstyrkande br Hiertas motion om upphäfvande af skyldigheten att vid lagfart erlägga stämpladt papper för mera än sitt fång, föranledde en kort diskussion mellan friherre A. C. Raab, hvilken på grund af erfarenhet bestyrkte I det af motionären framställda skäl, att en egare under nuvarande författning kan låta förse öfverlåtelse å intecknad fastighet med så många transT porter att inteckningshafvares rätt förintas, och I derföre yrkade återremiss, och brr Bennich och Odelberg, hvilka yrkade bifall till betänkandet. Slutligen föredrogs samma utskotts betänkande nr 6, afstyrkande hbrr Heijkenskjölds och Forsbecks motioner om särskild beskattning af tobak. Å För återremiss talade hrr Heijkenskjöld, v. Koch, A. C. Raab och Hazelius. De ansågo tobaken såsom ett ganska lämpligt föremål för beskattning. Andra länders erfarenhet har visat, att en accis å densamma kan gifva staten stora inkomster. Då statsverkets behof voro så stora, att man fuunit sig föranlåten att beskatta nöden och döden., såsom hr v. Koch uttryckte sig, kunde en f beskattning på odygderna med ännu mera skäl anel vi em om Tr fre Em it 0 Et kt a —— UA FN SS ON SH dd MD RDR RQ Hj Seret ee ya Pm ro c Mn hv BMA BH VD HM MB DD Mm ÅA MM A HH tt Am FR vt AF MD BD FK VD FD Ry FH vt es DD Fr ND ED DM FD Ft 369 mm 0 m et