Aftonbladet – 12 april 1870, sida 2

Under detta letande föll ett helt litet paket i min hand och jag betraktade det med en viss nyfikenhet, undrande hvad det kunde vara. Då jag vek upp papperet föllo två guldmynt ur detsamma. De voro icke mina; ja egde inga sådana. En besynnerlig föreställning fattade mig: kunde dessa vara de båda mynt som mr Chandos hade märkt och förlorat? Nu var ingen tid till att undra; mr Chandos väntade på linne; jag fann det och skyndade ned. Ni borde hålla handen i varmt vatten, mr Chandos. Kanske finnes några glasskärfVor QVar.n Jag tänkte just på detsamma, svarade han. Hickens kom in med ett bref och observeade genast den nedblodade näsduken. Ni har skadat er, sir! Ja, kära Hickens, så går det, då man har ör brådtomp, svarade hans unge herre i skämtam ton, Du mäste ge mig varmt vatten i tt handfat. Jag skulle öppna fönstret och örde handen tvärs igenom rutan. Stäng ackorna. Nu genast. Hickens gick till fönstret; jag stod bredid mr Chandos med en linneremsa i hanen. Han nickade. Vänta litet, tills jag ir in vattnet. Vill ni öppna brefvet åt mig, UiLEROJ Lu Jag bröt förseglingen, uppvek brefvet och ickte honom det, men derunder föll mina lickar på mitt eget namn. Det handlar om mig! utropade jag utan tt tänka mig för. ! Mr Chandos läste igenom de få raderna ch ett moln lade sig på hans panna, Han ste dem ännu en gång; derefter vek han op brefvet med ena handen. (Forts.)