Aftonbladet – 8 april 1870, sida 3

nes egendom. Båda de kontraherande parterna förbinda sig att af de andra makterna utverka att de ej blott garantera kanalens neutralitet, utan äfven Columbias suveränitet öfver näset. Det är tillika öfverenskommet att de makter som åtaga sig denna förbindelse skola erhålla fri fart för sina krigsfartyg på kanalen. Som man erinrar sig, afgick redan i slutet af förlidet år en nordamerikansk expedition till Darien för att närmare undersöka och utstaka den tillämnade kanallinien. I sammanhang härmed kan det vara af intresse att höra, att den engelske öfversten Chesoey, som så länge arbetat för åvägabringandet af en jernväg mellan Medelhafvet och Persiska viken, nu har goda utsigter att få en sådan till stånd. Ostindiska kompaniet har lofvat garantera 4 procent och turkiska regeringen har befalt sin ambassadör i England att erbjuda all behöflig jord och allt det understöd som står i hennes makt att gifva. Jernvägen skulle utgå från Aleppos hamnstad Alexandrette eller Skanderun vid Medelhafvet, genom stepperna till Eufratdalen och utmed denna flod till Bassorah. Linien anses kunna bli färdig på fyra år. Man döljer ej för sig de stora svårigheter, större än vanligt, som åtfölja företaget och som ligga dels i landets, dels i folkets natur i de till stor del öde trakter banan skulle komma att genomskära. Suezkanalen är naturligtvis också en farlig konkurrent. Men å andra sidan äro de fördelar man lofvar sig af förbindelsen med Indien och den betydelse företaget skulle få för hela vestra Asiens kultur så ofantliga, att dessa svårigheter ej väga så tungt i vågskålen som de eljest skulle göra. En af de mest bekanta männerna från den stora striden om slafemancipationen, Pierre Soule, har aflidit. För tjugu år sedan skulle detta dödsfall väckt lika stort uppseende som om presidenten sjelf aflidit, ty i den stora debatten 1850 rörande den sista kompromissen mellan norden och södern var Soule en af de mest framstående kämparne på söderns sida inom senaten och tillika den som genom sin passionerade vältalighet mest uppdref sina anhängares vilda fanatism. Född i Frankrike, flydde han efter en mängd skiftande öden 1825 till Amerika, der han slog sig ned i Neworleans och snart blef en slavery-man med hull och hår. 1847 blef han senator för Louisiana, ingick 1853, efter en lysande parlamentarisk bana, på den diplomatiska, utnämndes af presidenten Pierce till minister i Madrid och bivistade i denna egenskap den på sin tid mycket omtalade kongressen i Ostende mellan de amerikanska sändebuden, der det beslöts att unionen måste köpa eller med våld lägga under sig Cuba. I början af det stora borgerliga kriget blef han af general Batler arresterad och insatt på fort Lafayette, hvarifrån han dock kort derefter utsläpptes mot vilkor att han ej före krigets slut skulle återvända till Louisiana. — Detta löfte höll han också, och tog under sina senaste år öfverhufvud ingen del i de politiska angelägenheterna. Hade Soule ej representerat en förlorad sak, skulle han utan tvifvel, såsom Theodor Parker yttrat orm honom, ha blifvit en af Amerikas störst: och berömdaste män. Hans olycka var att han från början nedsatte sig i södern och icke i norden, hvilken han genom sina föregåenden i Europa tillhörde. I närheten af San Diego i Syd-Californien har en tysk vid namn Vickers upptäckt ovanligt rika guldstreck. Qvartsen skall ha ett värde af 25,000 dollars pr ton. Upptäckten har naturligtvis framkallat en ofantlig uppståndelse och ett allmänt rusande till de nya minorna, der det visserligen finns mycket guld, men der guldgräfvarne ännu löpa fara att svälta ihjäl. Den senaste insurrektionen i Mexiko är nu fullständigt kufvad, Den från kojsardömets tid bekante general Escobedo har i en följd af drabbningar slagit insurgentskarorna, den ena efter den andra. Hufvuddrabbningen stod den 21:Febr., då han sprängde den största af deras kårer, Då under tiden regeringens trupper äfven på andra håll kämpat med framgång mot insurgenterna, uppgåfvo de! striden, och lugnet var i slutet af Febr. återstäldt i alla pros vinserna, med undantag af de vestra. Escobedo har under detta fälttåg visat en för honom ovanlig mildhet och genast lössläppt en stor del af krigsfångarna. Om nägra fysiljader hör man denna gång ej talas. Från Haiti berättas, att general Saget blifvit den 20 Mars på fyra år vaid till republikens president. En ny slaykongress kommer i sommar att hållas i Moskva. Som bekant hölls en sådan 1867, i samband med den etnografiska utställning som då egde rum i den gammalryska hufvudstaden, Denna gång tänker man dock ej gömma den bakom masken af en exposition, utan låta den öppet framträda som ett verkligt slavmöte. I Langenthal i Schweiz hölls förl, måndag en storartad fest till minne af friskaretåget mot den ultramontana och absolutistiska styrelsen i kantonen Luzern 1847. Omkring 5000 personer deltogo deri. I öfverensstämmelse med den anda som ingifvit detta tåg och som gaf anstöten till Schweiz! pånyttfödelse beslöt man att protestera mot kyrkomötets tendenser och uppmana förbundsrådet att energiskt uppträda mot jesuiternas sträfvanden inom edsförbundet, Frankrikeg senat valde förl. fredag det utskott som skall afgifva betänkande om författningsreformen. Utskottet består at män som till största delen spelat en stor roll under det andra kejsardömet. Valda äro nemligen Rouher, Magne, Baroche, Drouyn de Lbuys, Quentin-Bauchart, Maupas, Behic, Devienne, Chasseloup-Laubat och Boudet, Innan valet företogs, diskuterades senatuskonsultet lifligt i byråerna, och särskildt frågan huruvida den nya författningen bör genom ett plebiscit sanktioneras af folket, Rouher och flera andra ha på det lifligaste uttalat sig för denna åtgärd. Pluraliteten af utskottet skall vara gynsamt stämd för förslaget. Med anledning af de många amendementer som äro att motse och de snart landa RR de mA EE