ning för kommissarien) nu ville komma upp. Mrs Chandos har gått in till mylady och om det sker nu straxt, blir hon besparad obehaget af att vara närvarande.n Hvad skall ske? frågade mr Chandos. Jag förstod det så att våra saker skulle visiteras. Ilon menade synbarligen sina och mina tillhörigheter. Mr Chandos skrattade, Nej, mrs Penn, det är för ingen del meningen, Det vore vid min själ högst eget! Ni sjelf är ju den som har lidit största förlusten. Aldrig har man väl hört omtalas att stulna effekter sökas hos den som blifvit bestulen. Men mrs Penn var envis. Visserligen hade hon förlorat ett stycke äkta spetsar och saken var i sig sjelf iogalunda behaglig, men enligt hennes åsigt borde alla i huset, med undantag af familjen sjelf, underkasta sig visitering, — detta vore bloit rättvist. Mr Chandos upprepade ännu en gång sitt: nej, höfligt men bestämdt, och lemnade rummet i sällskap med polismannen. Erbjöd ej ni edra reskoffertar till att visiteras? frågade hon mig. Nej, huru kunde jag göra det? Nog vet hvar och en att jag inte skulle kunna taga andras tillhörigheter. Detsamma kan äfven jag säga, men jag bör likväl ej glömma att i och jag äro de enda främlingar i huset, en sak, som verklien gör mig något besvärad. Aldrig har sådant nändt i något hus, der jag förut vistats.n I hvarje händelso måste ah mrs Popn, vara fritagen från misstankar. Visserligen, men ni tillåter mig kanske säga huru jag ser saken. Domestikerna bli visiterade och befunna oskyldiga; åtminstone har in enting blifvit funnet, som bevisar brottslighet, Då är det blött helt naturligt