Aftonbladet – 8 april 1870, sida 2

eksalen, då den förnämsta af polismännen kom in, Ja, sir, började han och tog en stol, som mr Chandos bjöd honom, det kan jag säga, att bland folkets saker synes ej till någonting, som gerna kan vara stulet. Ett par af tjenst. flickorna hade några kärleksbref gömdå, om hvilka de tycktes vara vida mera rädda, än för att jag skulle hitta spetsar och pengar, tillade han med ett flatskratt. Jag ansåg mig böra genomläsa epistlarne för att öfvertyga mig om deras oskyldiga innehåll; något annat fynd var inte till finnandes. Mr Chandos svarade icke; det föreföll mig att han såg alldeles villrådig ut. Vi hatva hittills haft det största förtroende till våra tjenares redlighet, yttrade han slntligen. Men dessa sakers föråvinnande är oförklarligt. Det ligger någonting under allt detta, det kan ni lita på sir,, svarade polismannen. Ni säger er vara säker på hushållerskan? Lika säker som på mig sjelf. Skola rummen åthusets frontsida också visiteras, sir? Tjufvar ha en konstfärdighet att gömma stulet gods. Nej, svarade mr Chandos bestämdt. Min mor kunde höra er; jag vågar inte riskera något sådant, så sjuk som hon är. Dessutom ha de rummen redan blifvit noga granskade af hushållerskan. i Kanske vill ni ha en polisman anstäld i hemlighet här, sir? Nei, nei, inföll mr Chandos. Det... Åsynen af mrs Penn gjorde att han afbröt hyad han ämnat säga. Etter en sakta knackning på dörren kom hon in helt tyst. Mr Chandos och poliskommissarien stego upp. Jag ber om ursäkt för att jag afbröt samtalet, mr Chandos, började hon, men vore det ej bäst om herrarne (med en lätt bug