och fick plikta fem francs för oqvädinsord. Frampa eftermiddagen anlände två civilklädde polisbetjenter och mr Chandos hade ett enskildt samtal med dem. Sedermera fingo vi höra — åtminstone visste jag det — att visitation skulle göras i tjenstfolkets koffertar och fickor. Jag stod i förstugan och såg troligtvis ganska ängslig ut, då mr Ohandos och hans båda gäster kommo ut ifrån salongen. Hvad ni ser blek ut, sade han leende; det är ju ingenting att vara rädd för.n De begåfvo sig in i köksvåningen och derifrån till domestikernas sofram, då mrs Penn kom in med hatten på. Hon tittade efter de båda främmande karlarne. De der ge ut som polismän !, hviskade hon. Hvarför äro de komna? Med anledning af de besynnerliga förluster, som blifvit gjorda, tror jag. Mr Chandos har nu åter mistat något i sitt schatull. Utom hvad som blef taget häromdagen? Ja; han är mycket missnöjd och har äfven skäl till att vara det. Lite snatteri skulle jag inte vara så sträng med — jag menar ati map för sådant inte bör straffa tjufven hårdt,, anmärkte hon. Vackra spetsar och dylikt bjeffs ha sina lockelser för en stackars tjensteflicka; men då det går ända derhän att bryta andras bref och stjäla deras dagböcker, får saken ett allvarsammare utseende. Hvad skall polisen göra? Vet ni det? Som jag tror skola tjenstfolkets saker visiteras. Nå, då tänker jag att mina spetsa också skola komma i ljuset, menade mrs Penn och skyndade småskrattande uppför trappan et tog en rätt lång tid, innan visitatiopen var verkstäld. Mr Chandos var inne i