— Kristina Nilssong afskedsreprosentation. Man läser i Parisertidningen Figaro följande skrifvelse från vår berömda landsmaninna till baron Taylor, ordföratde 1 de musikaliska artisternas förening: Herr President! Sistlidet år, då mitt engagement vid Stora Operan för vintern 1870 förnyades, hade jag åran meddela er, att hr Emile Perrin godhetsfullt beviljat mig en recett-föreställning och att jag bestämt det inkomsten deraf skulle tillfalla de musikaliska och dramatiske artisternas understödskassa, såsom ett bevis på min lifliga erkänsla för den välvilliga gästfrihet jag åtnjutit å operans stora franska scen, från hvilken jag under 1871 är tvungen att hålla mig aflägsnad. Denna benefice-föreställning kommer att ega rum mot slutet af April, före min afresa till England och Amerika, hvarför jag anhåller hos er, hr pre sident, att ni ville öfverenskomma med operans direktör rörande bestämmandet af dagen för representationen. Understödd af honom och med edert mäktiga biträde, skall jag genast vända mig till mina kamrater och andra framstående artister för att kunna bjuda på ett program och en recett som äro värdiga de begge välgörande föreningarna, under hvilkas beskydd jag anser som en bag få ställa min afskeds-soirte på operan i Aris. Mottag, hr president, min djupa och innerliga vördnadsbetygelse. Kristina Nilsson. Till svar på detta meddelande, säger Figaro, ha de förenade musikaliska och dramatiska artisternes komitcter samt deras president framfört sin lifliga tacksamhet till fröken Nilsson, hvars afskedsrepresentation lär vara utsatt till den 30 April.