Aftonbladet – 7 april 1870, sida 2

Jag tyckte ni sade att han blifvit öppnad ? Den hade så, sir. Ni skall få höra. Det första jag fick se, var mitt bref och att lacket var brutet tvärs öfv:r. Jag tänkte att piraten hade fallit i golfvet och sigillet dervid blifvit: skadadt, men vid nogare betraktande, fann jag att brefvet blifvit öppnadt. Se här. Hon lade kuvertet i handen på mr Chandos. Det hade synbarligen blifvit upptaget på det sätt att en pennknif förts in under lacket och skurit löst det; efteråt hade det blifvit hopfästadt igen, med gummi. Att så bade skett var alldeles säkert; litet af brefvet hade äfven blifvit skadadt af knifven. Detta är högst besynnerligt, sade mr Chandos under det han noga granskade kuvertet på ömse sidor. Utanskriften var till en läkare i London. Ja, sir, verkligen mycket besynnerligt, spprepade mrs Penn med en sinnesrörelse som hon säkert fann ursäktlig; jag gjorde det, så mycket vet jag. Brefvet var till min läkare sedan många år tillbaka och naturligtvis icke afsedt för hela verldens ögon. Men detta är en sak för sig. Här måste finnas falska nycklar i huset. Lät ni nyckeln sitta qvar i väskan, mrs Penn? Nej, sir. Jag har mina nycklar i fickan, Låset är inte skadadt; således kan det blott med en falsk nyckel ha blifvit öppnadt. Med minne at hvad som händt med mina reskoffertar och med mr Chandos chatull, kände också jag mig förvissad om att falska nycklar måste vara i bruk. Mrs Penn sade sig icke ännu hafva talat vid tjenstfolket och mr Chandos böjde på hufvudet till tecken af: att han gillade detta: han önskade sjelf taga saken om hand. Hvad mig angår hade jag!