Aftonbladet – 7 april 1870, sida 2

Mrs Penn! utropade jag. Det är fullkomligt sannt, återtog hon helt upprörd och framräckte väskan. Komner ni ihåg, miss Hereford, att ni såg mig lägga dit ett bref? Det brefvet som jag kom för sent att få afsändt i går? Ja, jag såg er lägga in det och låsa väskan. Alldeles, ja. Nåväl, medan jag sedan: språkade med er, har jag troligtvis lagt ifrån mig den i fönstret; der glömde jag den. Nu på morgonen saknade jag densamma, letade öfverallt, och först då jag påminde mig besöket hos er i går, kom jag att tänka på, att jag kanske lemnat den der. Jag skickade Emma att se efter, och när hon kom med piraten, fann jag att den hade blifvit öppnad. Oppnad! upprepade jag. Ja, just öppnad! upprepade hon ännu en gång med häftighet. Måhända var det vårt lugn som återbragte henne till fattning, ty hon fortsatte mera sansadt: Jag är förvissad om att det skall förlåtas om jag förefaller något upprörd. Jag vill ingalunda kasta skugga på någon menniska, men jag nekar icke till, att jag blef häde nedstämd och uppretad. Ni skulle bli så sjelf, mr Chandos, ifall sådant hände er, tillade hon och vände sig direkte till honom. Sitt ned och förklara hvad som har händt, svarade mr Chandos och bjöd henne en stol. Jag har icke rätt fattat meningen. Nej, jag tackar, sade hon med afseende på den erbjudna stolen; jag kan icke dröja så länge; jag måste genast återvända till mrs Chandos. Det var hon som uppmanade mig att gå ned och tala vid miss Hereford. Då Emma gaf mig piraten anade jag ingenting och öppnade honom — :