man se tll att frågan erhåller en snar och grundlig utredning. Då föga utsigt emellertid funnes att denna gång vinna något, afstod han från framställande af något yrkande; men hade dock velat närmare utveckla sina åsigter och bemöta utskottets skäl, anseende föröfrigt anförandet icke hafva varit något liktab öfver en död motion, utan snarare en vaggvisa, enär han vore fullt öfvertygad att frågan efter den sömn, hon nu ginge till mötes, skulle med stärkta krafter uppstå en annan gång och vinna seger. Hr Ribbing ingick icke i detaljeradt besvarande af de inkast den förre tal. gjort mot utskottets framställning, utan såg frågan mera i stort. Tal. vände sig först mot motionärens framställning, angående en skrifvelse till K. M:t för att reda frågans -stora svårigheter; anseende det vara väl mycket begärdt af K. M:t att han skulle kunna lösa de svårigheter ingen annan tilltror sig att reda; Nn med all möjlig vördnad för majestätet, är K. M:t väl icke mer än menniska han eller. Talaren öfvergick derefter till benämningarne i motionen: den allmänt menskliga och statsborgerliga personrätten, och visade att motionärens uppfattning af dessa ords betydelse är oriktig, samt att en menniskas allmänt menskliga oc statsborgerliga personrätt är något helt annat än den kommunala, enär hvarje person, som eger den förra rätten, icke derför har kommunal rätt, hvilken endast den erhåller, som erlägger skatt till kommunen. I fråga om de kommunala valens förrättande efter hufvudtalet, hade motionären visserligen sagt att dessa vals tillfredsställande utgång beror på det personliga omdömet, och frågat om detta kan graderas efter skattebidragen. Enligt talarens omdöme borde denna sak ses från förhållandena sådana de äro i vårt samhälle, och han framställde i detta afseende en annan fråga, nemligen huruvida det personliga omdömet verkligen är lika hos alla kommunens medlemmar utan afseende på bidragen till kommunen, och svarade att erfarenheten såväl hos oss som i främmande länder visade, att detta ingalunda vore förhållandet. Detta låge också isakens natur, ty den med kroppsligt arbete sysselsatte saknade i allmänhet tillfälle och håg att erhålla erforderlig kännedom om kommunens angelägenheter och medlemmar, hvilket deremot lättare vore möjligt för den med mera omfattande och andlig verksamhet sysselsatte. Af detta skäl har man lagt skattebidraget till grund för deltagandet i kommunens angelägenheter, ehuru med erkännande att denna grund icke är den bästa. Likväl kunde med skäl frågas, om någon bättre grund är möjlig. Genom införandet af lika rösträtt, gåfve man en rättighet åt personer om hvilka man på förhand visste att de saknade förmåga att rätt begagna den. Genom den lika rösträtten uppstår äfven en förtäckt despotism, eller ett fåmannavälde i depersoners händer, som ega tillgångar och förmåga att leda det stora flertalet efter sina afsigter. Men derför att man icke medgifver alla rösträtt och lika rösträtt i kommunens angelägenheter, ställer man sig icke på aristokratisk grund, ty det personliga och medborgerliga värdet beror icke derpå att en person kan sköta kommunens angelägenheter, utan af det sätt, hvarpå ban uppfyller de pligter som åtfölja hans kall, och icke kan någon vinna hvarken personligt eller medborgerligt värde derför att han sysselsätter sig med saker som han icke förstår. Tal. öfvergick derefter till en skarp kritik af motionärens förslag och framhöll fördelarne af det representativa styrelsesättet inom kommunen, hvilket vore ett bestämdt framåtgående, då motionens förslag om utsträckning af det omedelbara syntes tal. som ett tillbakagående. Yrkade bifall till utskottets hemställan. Hr Ola Jönsson ansåg, i motsats mot den föregående tal., att den kommunala rösträtten verkligen vore en allmänt mensklig rättighet, derför att man genom densamma bestämmer om uppehälle åt sin fattiga like, och äfven en statsborgerig rätt, derför att de i kommunen röstberättigade välja elektorer till utseende af landstingens och dermed till första kammarens ledamöter. Att alla medlemmar i samhället verkligen skatta lika, då de skatta efter sina inkomster, ansåg tal. obestridligt; och om någon olikhet i detta hänseende måste medgifvas, så består den snarare deri, att den fattigare skattar mera än den förmögne än tvärtom, eftersom den förre har vida större svårighet att erlägga sin skatt. Den afsedda karaktersskilnaden nellan riksdagens kamrar skulle icke komma ätt rubbas af den lika rösträtten, så länge den nu stadgade census bibehålleg, emedan högst få peroner till följd deraf äro till denna kammare valvare. Att lägga praningin till grund för de komnunalg och me borgerliga rättigheterna skulle i let moderna samhället medföra sämma resultat om i gamla verldens republiker, hvilka först då gingo till sin undergång, när de började antaga amma grund. Att det med framgång går för sig tt tillämpa den allmänna rösträtten visar exemplet rån nutidens största republik, Amerika, dit så många f våra arbetare begifva sig, prisande efter sin ramkomst icke så mycket den bättre utkomsten, om ofta är lika knapp som här hemma, utan att le kommit till ett land, der ej penningen lägges ill grund för menniskovärdet. Af det anförda r-mgick tydligt, att tal. skulle önska lika rösträtt alla kommunens angelägenheter, men då ingen tsigt funnes att nu vinna detta, förenade han sig frih. Åkerhjelms reservation, af innehåll, att riksagen ville för sin del besluta, att lika rösträtt . id val till kommunala befattningar måtte tillomma hvarje välfrejdad medlem af kommunen, som ll densamma erlägger utskylder. Men då tal: insåg anskligheten att på stående fot formulera något örslag, yrkade han att punkten måtte till utskotet återförvisas. Grefve Sparre ansåg att de sista tjugu årens rfarenhet om den lika rösträttens verkningar i rankrike, der den blifvit missbrukad i den starka espotismens hand, borde utgöra en varning för 38 ätt icke på samma väg skrida flera årtionden llbaka. De uppriktigaste demokrater i Frankke, t. ex. en Pr6vost Paradol, hafva ansträngt g för att finna något medel mot dess missbruk; ch de skulle gerna modifiera den, om det vore löjligt. Skola då vi, frågade tal., öfvergifva vår åndpunkt för att uppnå en, som man i främande länder, med erfarenhet af dess verkningar, ngtar att komma ifrån. Hvad beträffade motionärens förslag att tillämpa ersonlighetsprincipen i alla andra än anslagsfråör, så frågade tal. honom, om han trodde att enna begränsning skulle kunna vidhållas. Tal. an det åtminstone otvifvelaktigt att en dylik, onstgjord skilnad skulle försvinna ganska snart; det sunda förståndet har en oöfyerträfflig föråga att draga konseqvenser af en princip, som till n riktighet blifvit erkänd. . Kan man icke förara det påståendet, att, en! vidsträcktare verkmhetssfer medför ökad insigt, må man då öfrgifva den och välja en ny, men icke plåstra od halfheter. Men tal. trodde för sin del, att attegrunden verkligen kan försvaras, bland anut derför att alla kommunala frågor äro mer ler mindre anslagsfrågor. Och om det också re möjligt att uppleta några som icke vore så skaffade, huru skulle väl ett särskiljande sådant m det föreslagna taga sig ut i verkligheten. et uppkomme nemligen tvenne majoriteter, och n den ena majoriteten beslöte, att det eller det I kommunens bästa skulle göras, men den ana majoriteten nekade; att anslå dertill erforrliga medel, så blef alltid följden missämja, nighet och strider om hvilken röstgrund som i arje fall borde tillämpas. Hr Hjelm yrkade återremiss. Frih. Åkerhjelm förordade sin reservation, ent hvilken den lika rösträtten nu borde tilläms vid val till kommunala;förtroendeposter, emedan Iket ganska mycket intresserar sig för dylika enden, och när man hunnit så långt att det lika ycket intresserade sig för anslagsfrågor, borde nma pricip tillämpas äfven i atseende å dem. Hr Jöns Pehrsson framställde intet yrkande; n uttryckte sin glädje deröfver, att den af hom vid en föregående riksdag väckta tanken om 0 AO 4 OD Ft ND Fr ND S0 CI ER kk OO jr pp pr