RBIESDAGEN. Lördagens sammanträden. Första kammaren. (Forts. från gårdagsbl.) Lagutskottets betänkande JV 22, hvaruti, i enlighet med en af hr Staaff väckt motion, tillstyrktes en skrifvelse till K. M:t med anhållan om rättighet till jordafsöndring utan konungens befallningshafvandes prötning, försvarades af hr v. Gegerfelt, som ville att den fattige skulle få tillfälle att förvärfva ett litet jordstycke utan den undersökning med ih åtföljande kostnad som nu fordras derför; men bekämpades af hrr Faxe och Caspersson, hvilka ansågo att den föreslagna förändringen skulle medföra osäkerhet vid köp och inteckningar, samt af grefve 0. Mörner, hvilken anmärkte otydligheten af uttrycket, att pröfning icke må erfordras förr än den af vederbörande påkallas, då det icke säges hvilka vederbörande menas, samt Olampli heten at attgenom att ingå med en skrifvelse till K. M:t om denna sak, sanktionera skiftesstadgans egenskap af ekonomisk lag, som den genom ett misstag erhållit. Betänkandet afslogs. Samma utskotts betänkande JM 23, hvaruti hr Per Nilssons motion om afskaffandet af katekes-förhör vid kyrkovisitationer afstyrktes på den grund, att kyrkolagen i sin helhet för närvarande är under omarbetning af en komite, föranledde hr v. Koch att uppdraga en kort historik öfver de många kyrkolags-komitåer, som hos oss varit tillsatta, utan att man försport något resultat af deras verksamhet samt att uttala den önskan, att den nuvarande komitån måtte påskynda sitt arbete, emedan ingenting finnes i vårt land, som mera påkallar förändring än åtskilliga kyrkolagens stadganden. Man skulle kunna tro, att ett stadgande sådant som det ifrågavarande icke tillämpas. Tal. skulle sjelf hafva trott det, om han endast vistats i norra Sverige; men i södra Sverige märkte hansnart, att ban kommit Rom närmare. Domkapitlet i Lund visar sin myndighet genom att med stöd af ifrågavarande af kyrkolagen tvinga äfven gamla personer att läsa katekesen utantill och genom att anställa andliga bönhasjagter mot baptister och andra olika tänkande. Till sådana bönhasjagter begagnas kyrkorådet. Då denna institutioni sitt närvarande skick inrättades, yttrade en medlem af riddarhuset icke utan skäl den farhågan, att den skulle komma att bestå af krutgubbar. Hr Berg instämde med den föregående talaren, men inskränkte sig icke såsom han att önska ett snart slut på kyrkolagsarbetet, utan JEkade afslag å utskottets betänkande och bifall till motionen. Hr v. Gegerfelt deremot ansåg, att kyrkolafans omarbetning borde företagas i ett sammanig, och trodde det icke vara alldeles oskäligt, att presterskapet utöfvar någon kontroll öfver religionskunskapen. Att detta skall ske genom utanlämning säger kyrkolagen icke. Hr Beckman instämde med den föregående talaren och ansåg i likhet med utskottet, att sådana frågor som denna, hvilka beröra kyrkans inre organisation, icke böra behandlas särskildt. Hvad katekesmiförhöret beträffar är det ett samtal melJan själasörjaren och hans församling, hvilket inen för: ingens medlem som icke vill gifva den förre ett misstroendevotam lärer undandraga sig. Sådana förhör -gifva biskopen ett af de förnämsta tillfällen att lära känna huru en församlingslärare sköter ett af sina vigtigaste åligganden. De äro icke något prelatensiskt öfvergrepp såsom här ganska oskickligt blifvit framstäldt. Om de missbrukas är det illa, men en god lag bör icke upphäfvas för missbrukens skull. Talaren var för öfrigt öfvertygad, att missbruken icke äro så graverande som man påstår. Samma utskotts utlåtande n:r 24, hvaruti hrr 0. B. Olssons, 0. G. Hedengrens, C. J. Bengtssons, L. Norrbys, Jöns Anderssons och Per Nilsons motioner om ändring i gällande stadganden angående val af prester, klockare och folkskollärare afstyrktes på den grund, att frågorna äro föremål för behandling af kyrkolagskomitn, bifölls utan diskussion; äfvenså betänkandet n:r25, hvårnti afstyrktes hr E. Leijers motion om upphäfvande af det privilegium, hvarigenom presternes gårdar i städerna äro fritagna från borgerligt besvär och tunga. Samma utskottets betänkande n:r 26, hvaruti tillstyrktes hr P. Engmans motion om presterlig tienstårsberäkning för lärare vid högre folkskolor bekämpades af Hrr v. Gegerfelt och Beckman, hvilka ansägo att man borde afvakta kyrkolagskomitens utlåtande äfven i debna sak, hvarjemte den förre ansåg årsberäkning såsom en oriktig grund för befordran och den senare ansåg ifrågavarande tjenster icke vara så qvalificerande, att de borde medföra presterlig tjensteårsberäkning. För bifäll talade deremot hrr Caspersson och Berg. Den förre anmärkte, att här icke var fråga om att sanktionera tjensteårsberäkningen såsom befordringsgtund utan endast om att, då nu denna befordringsgrund finnes, göra ifrågavarade folkskollärare jemförlige med andra. Den senare ansåg, att man genom att antaga förslaget på en gång skulle gifva en behöflig uppmuntran åt desse lärare och i någon mån hjelpa prestbristen. Andra kammaren. N