Aftonbladet – 6 april 1870, sida 2

I granallen. Det var ett underligt lif, hvari jag blifvit införd. En ung flicka, som jag var — ung till år, som till erfarenhet — skulle under en lång tid vistas i detta stora hus utan något annat sällskap än mr Harry Chandos! Ett mera obehindradt umgänge än mellan oss kunde knappt ega rum mellan bror och syster. Våra måltider intogos gemensamt; vid middagsbordet presiderade han, vid frukosten och tebordet jag. Eksalen var vårt förmak, Chandos park med dess lunder och solbelysta planer, nu prålande i höstens granna färgskiftning, vår gemensamma promenadplats. Det var alltsammans högst behagligt — ack, alltför behagligt! Jag yttrar icke ett ord om dess försigtighet. Längre fram i mitt lif, då jag blef mera bekant med verlden och dess fordringar, måste jag förvåna mig öfver att lady Chandos ej insåg huru olämpligt ett sådant förhållande