Aftonbladet – 6 april 1870, sida 2

Så vacker den är! Hvad? min lilla pirat? Ja, den är rätt vacker och så beqväm att ha. Eger ni ingen sådan ? Nej, inte så bra som denna. Min är gammal och ful — gjord af mattväf. Jag köpte den för länge sedan under en marknad i Nulle. Åmnar ni er någonsin åter, till Nulle? Jag skulle vara der redan nu, såvida inte en nervfeber hade utbrutit inom mille Barlieus skola. Genom bref från m:lle Annette sista Jördagen, vet jag likväl att der åter börjar bli friskare. Med, eller utan feber vågar jag påstå att niskulle göra ett godt utbyte, emot detta otrefliga hem. , Otrefligt! Chandos! — mitt paradis! Jag kände mig helt förvirrad i medvetandet af min ljufva hemlighet och rodnade ända upp till hårfästet. s Tillåt mig att knäppa er klädning. Jag tackade henne, men förklarade skrattande att jag alltid var van vid att hjelpa mig sjelf. Hon skrattade med, åt att skollickor kommo till en så förvånande händigiet:i den vägen, tack vare att de aldrig kunde ;rhålla någon bjelp. Hon ställde sig vid föntret, med ryggen vänd åt mig, och blickade 1tåt gräsplanen, tilldess jag var färdig att så ned. Vi lemnade mitt rum på samma sång, och hon tycktes då ha återvunnit hela itt goda lynne. Det var af en händelse, om jag nedanför trappan vände mig om ch såg uppåt. Der stod ännu mrs Penn ch betraktade mig med underliga, forskande lickar. Hvad var det som kom henne att å se på mig? Jag har beslutit, att detta skall. vara en ilständig bekännelse. Då middagen var