Aftonbladet – 6 april 1870, sida 2

ten. Kl. var nära fem då vi kommo åtel Litet senare, jag hade just tagit ned mit hår och skulle kläda mig till middagen, kon mrs Penn intill mig. O, huru odrägligt det är att lefva hä vid Chandos! började hon och kastade si; ned i en ländstol helt obesväradt, utan et ord till ursäkt för att hon kom in. Jag vet verkligen inte om jag längre står u härmed ! Odrägligt, — finner ni det så? Ja, och så är det äfven. Inte kan de vara hvarken roligt eller uppmuntrande at mrs Chandos för hvar dag blir mera nyck. full och främmande emot mig? Och ni ä ej heller. ett hälften så trefligt sällskap, son ni kunde vara. Det var ganska nära, nys på stunden, att jag hade sagt upp min plats gör jag det, så reser jag nästa dag. Aldrig förr, under min lefnad, har jag funnit et hem otrefligt. Kanske har någonting väckt ert missnöje mrs Penn? Om jag är missnöjd just nu, så är de för en obetydlighet. Vid min återkomst skyndade jag mig att skrifva detta, sade hon och höll upp ett försegladt bref, och nu hör jag att posten redan är afskickad. Jag trodde att brefbäraren ej hemtade den förrän half sex. Jo, klockan fem. Ja, Hickens har just nu sagt mig det. De få bref som jag hittills skrifvit, ha varit färdiga. och förseglade redan på morgvarna. Nå, det kan inte hjelpas; nu får det igga här tills i morgon. Hon lade brefvet i en maroquinsväska med tällås och kedja och knäppte hårdt igen len; det hördes tydligt att hon var vid retigt lynne. — Derpå tog hon upp sin nyckelnippa ur fickan och låste igen väskan. —