Aftonbladet – 6 april 1870, sida 2

uttrycket i sitt bleka ansigte, kände jag med full visshet att hvarje förnedrande misstanke rörande hans förflutna lefnad, skulle varit ej blott ovärdig, men äfven stridande emot allt sundt förnuft. Nej; låt mrs Penn säga hvad bon behagar, jag tror det inte! Måndagsmorgonen var ljuflig och solklar. I spiseln lågade en frisk eld, men fönstret, i hvars närhet vi sutto, stod öppet. Mr Chandos var nedstämd och tankfull. Hans lynne hade på den senare tiden blifvit ombytligt; han kunde för en stund synas lifligt intresserad för små, obetydliga tilldragelser, han log, ja, han föreföll till och med glad. Mig ville det synas liksom han med all kraft sköt sina djupa bekymmer åsido för stunden. Vid frukosten, som han under nästan fullkomlig tystnad intog, genomläste han ånyo, och med en djup suck, ett bref som jag igenkände för att vara ett, hvilket hade ankommit den föregående dagen. På ett hörn af kuvertet stod namnet: Henry Amos,. Jag undrade då, jag undrar äfven nu öfver somliga personers sätt att skrifva derås namn utanpå bref, innan de afsändas. Fortfar han ännu att skicka er ordinationer, mr Chandos? eHvem? doktor Amos? Ja, på visst sätt. Jag hoppas likväl att han anser er vara bättre? Jag säger honom det. Ni har glömt socker i min kopp: — endast en liten bit, om jag får be. Mycken tack. Så var det beständigt. Samladejag tillräckligt mod för att fråga om hans helsa, så afbröt han genast samtalet. Hans tö var redan förut alldeles tillräckligt sött. Vi skickadesden dagen ut att åka, mrs Chandos, !mrs Penn och jag; det var första ången som vi alla tre voro ute. Mr Hai ade rest bort — till ett valmöte i trak