Aftonbladet – 4 april 1870, sida 2

Hvad då? Att jag inte efterfrågade hans helsa. Jag riktigt blygs öfver mig sjelf! Sedan han val så sjuk en dag, då läkaren blef efterskickad. har jag inte sett honom förrän i dag — och så kunde jag glömma att fråga honom hur han mår! Jag afskyr att synas inte egs känsla, fortfor hon, synbart missnöjd med sig sjelf. Då jag så oförmodadt fick se honom, när jag blott hade väntat mig få träff er och sedermera, då vi började tala om mina spetsar, glömde jag alltsammans. Han säger sig vara bättre — och mycket bättre måtte han visst vara, än den dager då doktor Amos var här. Men han ser i alla fall inte frisk ut. Att han ser sjuk ut, det kommer af sinnegoro, sade mrs Penn. Det skulle förvå na mig, om han kunde vara stark och frisk. Se blott på honom, han är mager som et skelett. Medan vi samtalade, hade vi gått öfve biblioteksgoltvet. Jag mins nu icke om jag redan förut nämnt att hvar afton, en ful timme före skymningen, stängdes biblioteksdörren af Hiil, som stoppade nyckeln i sir ficka. Mrs Penn och jag stannade vid fönstret, och hon sänkte rösten till en hviskning då hon fortsatte: Var det inte något besynnerligt med han: sjukdom, tycker ni? Hade jag uttalat min inre öfvertygelse skulle jag sagt att så var, men jag satt den i samband med att han gick i sömner och teg med hvad jag tänkte. Om hela hans personlighet ej stred emo en sådan förmodanv, fortfor hon, skulle jag vara frestad tro att han haft ett anfall a spasmer. Vet ni om Londonsläkaren äfver såg lady Chandos? Nej; jag har ingen att fråga, med undan: